kristall

Olika vinklar som säger detsamma. Speglar omringar, så många att de kastar ut människan ur kroppen. Vägen täcks av ett vitt skimmer för en knapp sekund - snart borta genom luftens pust…
_____________________________________________________________________________________________________

Det är vindstilla här, trots att det blåser. Allt är dött, inget händer. Människorna sitter inne i sina lyxvillor; vita av svarta pengar försöker de att bevara ungdomen som de för länge sedan vuxit ifrån. Naiviteten är kvar - de förstår inte att kläderna är för små och att de nu blottar sig inför en hel nation. Badar i champagne, men är icke fulla av lycka, utan tomhet. Finns ingen passion. Glamour är endast nålar i plagg, inget sitter fast. De agerar modeller, gå samma promenad om och om, en evig catwalk. Vigdar ej vyer. Vänjer sig för en värld som är liten och låter sig därför själva krympas. Ser bara vad de vill se, vänder rygg för vad som inte är smyckat.

Står på en backe och blickar ut. Kom från en lätt snöbetäckt skog, mitt i progress för vårens ankomst, ordnandes välkomstfest för alla små liv. Man tror oftast att toppen är det överlägsna, står och trampar sakta ihjäl alla undersåtar; men i detta fall är det tvärtom, bara att ingen märker det. Trädens toppar från skogen är spikar som borrar sig in i kulturlandskapet jag nu bevittnar. Misärens spegelbild. En skulptur vars ögon är fullt fungerande, men annars inget mer. De fylls av panik, men säger till omgivningen att det är rysningar från detta underbara leverne.

Går sakta nedför. Hallmatta av grus och torra grenar. Låter som stela leenden, vilka inte är spontana - gjorda av sinnen - utan menade, planerade för att bekräfta att man passar in i ledet. Ska ha koll på vad som är inne. För inne är det. Känslan utomhus är varken kall eller varm, får en känsla av inget, inget alls.

Tystnad, så tyst att när man går på vägen - som är sopad så noga - vågar man nästintill inte sätta ned sin fot. Skulle vara som att skratta på en begravning. Tydligt att man ska vara på ett visst sätt här och att det inte är naturen frambringat detta, åtminstone inte av egen vilja, även om det är där allt börjar. Individer har tvingat ned den på knä, fått den att gräva. Jordkokor från djupet täcka ytan, men då bara yta finnas och det inte kunna bli stelare.
Som om det är is istället för asfalt. Fiskar simmar under, lever i sin egen värld. Ett dockhus där det inte finns några problem. Så ” perfekt” att det är som en annan planet. Ett rum där, är ett hus här. Vita och fyrkantiga. Står i rad, inte en centimeter fel. Likt tänder som sitter perfekt och är vita, men… glimmar ej - ett bevis på att de inte ger båda halvor chans för att komma till uttryck.

Avskalat. Frukternas skal är nära kärnorna, pressar köttet som är emellan, tömmer det på saft. Känslorna är närmare hjärnan än hjärtat. Använder skelettets olika ben som kritor, istället för att skriva med blodet och dess olika tjocklekar, temperaturer. Gör allt för egen fördel, tar endast vad som är behövligt, lämnar andra i sticket så de själva kan komma fram före… men: de fattiga är de rika. Rikt på motgångar, vilket är vad som mest utvecklar.

Grå himmel. Likt ett försök att komma närmare naturen - smälta in. En plats för de som haft önskan att leva ut för fullt, men misslyckats helt; vänt sig själva ut och in och simsalabim - det inre blir det yttre.

Man kan undra vad de bygger där inne. Det verkar som att de slipar deras utemöbler, men att det för länge sedan gått förbi det mjuka och nu är en boll som ej studsar, utan endast rullar. Rullar ifrån dem. De springer efter, in i svarta hålet.
Förknippar en rörelse med ett visst ljud. Vinden är det enda som vidrör trumhinnan här. Känslan förvandlas till visslande, ett skri som någon som skriker efter hjälp. Ligger under ruiner till hus som rasat på grund av jordbävning. Naturen håller på att dö ut. Dess barn håller strypgrepp. Miljön blir onaturlig och därigenom obekväm.

Tar ett djupt andetag, vita korn gör inbrott i näsa. Känner ångest, eftersom jag skulle sluta ge plats i min hjärna till de som inte förtjänar.