20.4.11

en gång fast

handflatan är kartan över livet vi pratar,
världen vi vaknar till och vakar under
snabba ögonblick och långsam process

en gång bunden vid träd, märken efter
rep finns fortfarande kvar,
likt ärr efter en kniv som tog solstrålarnas jobb,
visade vart glädjen leder när
den väl har tagit kontroll; likt ärr - ber
över att slitas upp precis när
de har läkt, en hårsmån och man klarar det, men
ett hårstrå i mat, i öga, stör
allt - växten måste ha bra jord innan
den kan växa sig större och
skrattet som man försöker hålla tillbaka kommer
ut då man tänker på vad som
är roligt när man försöker ignorera

den bäddade sängen, städade rummet
blir åter detsamma, faller i dal, måste
ha allt på samma plats för att hitta sin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar