pianots tangenter utgör mitt bälte,
både svart och vitt, inom
kampsporten skulle jag vara mästaren som
kunde allt och därför skulle behöva
glömma för att ta mig längre fram, återigen
bli amatör, finna barnet i
mig och inte ta allt på sådant stort
allvar, utan slappna av
göra så gång på gång,
upp och ned, slipa hy,
göra som sisyfos med sten
uppför berg igen och igen -
vardagen och dess rutiner,
få allt att sitta i ryggmärg
så man tillslut inte behöva
fokusera, men samtidigt
inte se förbi ögonblicken
vilka bildar helheten,
helhet som mening,
en melodi spelad på
piano
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar