"myrgångar i trädet, än sen?"

ge ut en bok med blanka sidor och

skriv den personligaste skriften för varje läsare,

en spegel som inte speglar ytan utan djupet,

så djupt att man aldrig varit där på utsidan förut,

men blick och tankar sätta igång;

med mentaliteten att det är en bok,

fast när man öppnar där ingeting däri stå, en hel

'bok' där man får läsa mellan raderna för att

förstå - från golv till tak, inga rader; utan stege kan

det tyckas vara svårt att stjärnor nå

men det

regna ned okända frön på dina

papper, marker när andra

sätter tystnaden i ord,

atmosfär uppbyggd

av brummande,

likt en tvättmaskin

som gör sitt jobb, gör

så rent att det ser nytt ut;

regna ned okända frön, växa

upp växter med bär, men framförallt träd

att göra nya papper av, denna gång en

historia dock redan finnas klar -

barken komma från olika platser,

barkbåtar, likt pappersduvor seglandes i

kloaker; pappersduvor som människor i

sjukhussängar vikit - det vikta vita

pappret, ser ut som det är litet,

som att det blir mindre och mindre,

och, jo, om man inte tar sidorna

i sidan, så ser man bara framsidan, vilket

bara har med titeln, som egentligen kanske

inte säger så mycket om man inte

tänker, vilket man inte kan göra

om man är inställd på texten som en

becksvart text och inget annat, inget mer