19.4.11

machete är växterna i terräng

jag kan inte se, mitt huvud är i vägen,
jag kan inte gå, handlar mer om färden än stegen
jag kan inte se rakt, eftersom jorden cirkulerar
jag kan inte känna, bara tänka - lever i verkligheten
men det övergår mitt förstånd då allt rimmar,
men inget är rimligt i den stora bilden, bra skärpa;
det är inte det, utan det blir så smått när allt
ska med att man inte riktigt kan vara säker om det
är helt rätt bitar som är med eller ej

kan inte spela piano utan att massera mina tinningar,
kan inte spela piano utan att fingra på godiset,
kan inte spela piano utan att blanda kortleken,
kan inte spela piano utan att dribbla bort mig själv
... hör du mig, hör du? ...
det är jag som med fredstecknet särar på persienn,
öppnar den dödes ögon precis när de har stängt,
tittar in i en vit lögn, ruvar endast ägg, han tog
inget fast grepp när han hälsade, var som en död fisk,
han ville väl inte att man skulle märka hur hans
blod i ådrorna gick - i spiraler, vred om, skvätte
blod på någon annan som blev misstänkt för
mord

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar