hon följer solen, aldrig natt
en prick, skugga på mark,
precis som om det skulle vara
en himlakropp iför,
offrar andras värme för att få sin;
men efter en stund straffar det sig,
blir sin egen natt,
spolat fram tid, nu helt svart,
mister all energi och
faller rykandes ned i grav
Åh herregud vad fint detta är.
SvaraRadera