21.4.11

askan från kroppen är jorden som täcker

hon följer solen, aldrig natt
en prick, skugga på mark,
precis som om det skulle vara
en himlakropp iför,
offrar andras värme för att få sin;
men efter en stund straffar det sig,
blir sin egen natt,
spolat fram tid, nu helt svart,
mister all energi och
faller rykandes ned i grav

1 kommentar: