du måste vara en häxa, för du
förhäxar mig
tillsätter vädret vilket färgar
mina former och jag
känner mig ur form, de har ställt
om klockan och jag kan
inte hoppa in, mitt i hopprepets
omloppsbana igen,
utan svävar allt längre bort
med endast
dig närvarande, håller mig i
ett järngrepp, pressar ur all vätska,
gör mig mindre, försvinner in
emellan dina fingrars springor,
slukas av handflatan, så platt, bara
en yta, får ingen yta för att utnyttja alla
vinklar jag behöver för att se och
kunna leva ut, blir en löv tunt
och grått vilken du med din
kvast lätt kan sopa bort, kvast av
nålar, jag är en voodoodocka,
en kopia av min skugga,
mitt jag
din kvast
en buske du kastar in mig
i, gång på gång oberört våldtar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar