tåren, en snigel, en gammal man
med grå kostym och händerna bakom ryggen,
inget hot, verkar det som vid första anblicken,
men slemmet, skuggan som följer är bensin å när
man se ansiktsuttrycken på de som ser att något inte riktigt
stämmer, ja, då det smälla, utgöra elden; känslor
komma ifatt, fisken äta sig uppför metspöt å
med fenan smiska som straff för att man inte
separerar insida från utsida
luften och havet, grus och jord
vindar, vågor och rötter som rör om
tåren, de vill tro att det är svett, men
kindens hy äro icke illröd av
utpumpning
(nej, döden är ej nära)
utan skör av träffad nerv i den blödiga delen
(i högsta grad levande)
det kokar likt
lavan, lavender - ödmjuk blues,
en motgång som bildar marken
går på, går på vindruvor,
trampar ut dess saft, gör till vin -
till middagen dricker vi vårt slit
tyck synd
bryt kontakten med guds
sändebud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar