hon är ingen konstnär, hon är en konstnu;
behöver inte undra: "jaha, när ska
det hela dra igång?" för hon är ett levande
mästerverk som vrider ut och in på
sig själv vid minsta rörelse, framhäver alla
sidor vare sig de är bra eller dåliga;
de dåliga gör hon till något speciellt, laddar
dem med självsäkerhet och låter
inget dämpa, trappa ned framträdandet
gillar rubriken. tycker om texten. mycket. vacker.
SvaraRaderasv: jag tror att det kanske ska vara lite så. eller, jag hoppas det. det känns rimligast, för att ingenting ska bli så instängt i sig själv. och hoppas lite för att, det är så jag också känner det. den där känslan, tänkandet att jag ibland inte vet vad jag gör, eller varför. kanske ska det vara så för att man ska lära känna sig själv så som man lär känna andra; bit för bit, steg för steg. inte helt och hållet på en gång.
många frågar mig samma sak. om körkort och bil. föräldrar som går på om att jag borde börja övningsköra. men, jag har ju ingen användning för det nu, än mindre tid.