färgklickar på paletten, du-du-du_ta-a-a
pensel i valfri, dra gärna över hela skikt
åh, expressionismen blir varken fransk eller tysk...
utan smått amerikansk, även om grund
ligger i kandinsky, då den inte föreställa
något alls för det blotta ögat, men tanken forma och
bakom scener man se skådespelarnas
riktiga personer framträda precis som
att det inte var någonting; de gav ditt lilla liv mening
då du kunde måla upp en plan för hur
du skulle vara, men när du nu ser hur
de egentligen tar allt med ett axelryck rasar din lilla
värld och du tänker: "jaha, så det var
inte mer med det - leendet var bara
ett pärlhalsband de köpte för ett speciellt tillfälle"
jo, du fattar, det finns ett eget liv att
ta hand om och vardagen korsar alla
områden, svart och vitt blir grått - inget är extremt,
allt är en enda röra och det tar tid
att hitta svaret på vad man vill bli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar