bro/bror (II)

allt löser sig, när människans överlevnadsinstinkt

med knyten näve flätas upp

faller hjärtat

ned i golvet; från vinden till

källaren - det sista slaget är det högsta, står vid

kanten av ett berg, ett steg

ut finns ingen mark utan bara luft,

utsikten tar luften ur en och

man måste böja sig ner för att hämta mer - är då

balasen sviker och man faller

ner utan att

veta att det var en fälla man gick i, fanns ingen vinst

att hämta,

de lurade för

deras eget bästa

allt löser sig,

skinnet släpper precis som

ormen rensar,

bara att det finns många

tuber att trä

på, men former likt

människans

kropp är svårare

att få tag på,

visst finns det

kläder, men

håller det i

längden?

till och

med

skor vilka knyts,

tappar grepp,

ja, slits ut

allt löser sig och det är väl bra?

en ultimat frihet

som man i detta nu inte kan nå -

varför inte utnyttja

allt till dess fulla potential, ta

det dag för dag, för

hur det än går kommer det att

lösa sig och det med

en lös mage, när det är dags

kommer allt att vara

antingen hackat eller malet, inga

klumpar i såsen

när den serveras, det lovar jag