öppna dörr, släpp ut / (kudden har blivit som en knapp)

varenda natt, de senaste dagarna, jag lagt

huvudet på kudden och av ren vana tittat ut

ur det ena, det lilla, fönstret

utan persienn neddragen, har jag sett

ljuset från en soluppgång

uppenbara sig någonstans bakom hus,

bakom moln och jag känner mig inte ett dugg

trött, enda som finns är vetenskapen

om att jag måste sova för

att orka upp; vad som hindrar min natt

från att fullända sig är min

hund som är i behov att få komma ut, inte

för att gå, det är bara ett sidospår, även

om det är i ballongen man måste sticka hål