samma dag som jag har planerat för städning
sopar regnet gatorna rena utanför
ett inträffande samspel av romantiska inslag -
de känner mitt agerande i förväg,
vänder utochin, visar hur man gör,
hjälper till att rensa hela systemet
slipper falla i samma fotspår jag tidigare gått i,
i vilka jag grävt mig till botten och
tagit allt av värde för länge sedan, den enda
ambitionen som fanns kvar var
att ta sig ifrån dem, komma fram,
lämna bakom - blev lejdarens steg
och regndropparna sticker hål i
den heta asfaltsvägen - värmen
var menad som avslappnande,
men den blev efter ett tag för mycket; ångan
stiger, blir likt ett dimtäcke, grått
siden, är som härinne vid första anblicken,
men istället för dis, är det damm;
en dimma av nostalgi, så gammalt
att det inte är ruttet utan dött -
finns absolut inga känslor för det, så jag öppnar
fönstret, andas in frisk luft, rengör
sista men viktigaste rummen: öga, öra, näsa, mun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar