träffade en gammal vän, som jag inte skulle känt igen
om det vore som så att jag bara hörde hans röst
och inte såg hans ansikte mitt framför mig
som inte hade förändrats ett dugg och
kanske var det därför rösten lät
som den lät - ögonblicket där
en trasa vrids, vätska strömmar ut, ilning, vit krita
mot svart tavla; ett naturligt
heliumhuvud,
tid gått, men han stannat i sitt
trygga hem: gruppens ansikte, mask av högre makt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar