vi växer när vi gråter,
bildar floder -
spår likt
stammens inre ringar;
går runt och funderar,
skiftar,
barkbitar läggs
på vid olika tillfällen
solen - en kastad sten,
vågor av ljus,
värme,
kommer mot stränder
i universum, separerar
orden
från att bli
frågorna som de ställer
ruskar på mattan och
schackbrädets
rutor
byter färg, nya skor att
gå in i, det som var inne
är nu
inget, men det
kommer komma igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar