mörkret upplyser mest

när snigeln lyckas smita från sitt skal

går solen upp över berget, med sats från dal

tar efter månens uppgifter,

tar över dess plats

då tiden har gått så långt att ett byte bör vara klart,

annars finns bara samma vägar att vänta -

att gå i sina fotspår igen och igen, tänka för mycket,

sjunka istället för

att komma fram; allt vändas,

skenet bedrar, avslöjas av ljus av högsta slag

ögat likt ett hav i storm, värmevågor,

ett ägg i kokande vatten

fäller en tår, ett löv som

lämnar hem, gifter sig

med vind, drar ner hela

trädet trots att det bara

var ett barn av sin tid;

när föräldern blir åldring tar dess barn över rollen