hon uttalade tystnaden rätt när allt annat präglades av ett enda muller

"Du lovade att vi skulle leva i fred, inte

Paris, inte någon plats med

namn. Allt blir så

koncentrerat,

det är som om bokstäverna är ett

stängsel vilket

strängt ramar in,

man får inte säga någonting,

utan vi måste agera en speciell bild för

att

passa

in, in, in...

Men alla vet att allt

går i cirklar;

vad som är inne idag är ute i morgon, åh,

man får väll'

åtminstone hoppas….”