hon skrev ner hennes adress
i hans handflata
tog sedan hans fingrar och
tryckte dem mot mattan
stängde dörren
luften utifrån kom in
stängde dörren
sparade minne
en fredlig näve höll texten hårt
färgen hade dock inte torkat
blev en oas
ett svart hål
såg inte vad det stod
när han kom hem var
dörrmattan blekt av solen
hjärtat och klockan samspelade
en takt så snabb att han
inte hängde med
det enda han såg var två ögon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar