ubåt

en gunga ombord
storm på ingång
en natt som alla
andra nätter

sover djupt med
täcket insnurrat
likt vågornas fingrar
spelar piano

medan de väntar
tills alla andra kommit
till det planerade mötet

där de senare växer sig
till en och blir lika stor
som den största turban
du sett

morgonen kommer
att falla när
dörren in till
drömmens kärna
öppnas
en hink faller ner
fylld med kallt vatten

det sägs att det
ytligt
ser ut som att
jag har epilepsi

vrider och vänder
nätt och jämnt
skakar som någon
stannar tiden

genom att springa in
i ett stängsel laddat
med elektricitet

all vätska flyr
medan
ögonen granskar
hjärnan

håller koll
så att ingen annan
kommer i närheten