vad vore inte jag
sittandes i en krater
på någon måne
långt bort
med mitt
metspö som en
radar letandes efter dig
du fri men fast
i stjärnors strålar som
bränslet till fortet
sandkorn rullar på
havets vågor
utmanar det ingen annan
tror på
hittar varandra
utbyter ord
bestämmer oss för en träff
någonstans
vid skogens slut och
bergets slakt
av sig själv
faller ihop
ger en känsla av
att stå på en topp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar