ängrand

jag växer upp
får vingar
slår slag för
varje andetag
jag tar
känner luften
vibrera som
motorerna på
ett plan
medan hjärtat
knackar på
den låsta dörren
som ger alltför
många svar
låter som den
gömmer en storstad
det är natt och
det nationella museet har
vernissage
en debutant som kastar
sina tavlor runtomkring
som flygblad

ett basebollträ
väntar på den
som är insydd
och jag kan inte
bärga mig
vill upp
gräva
se hur långt det går
att gå
när man inte har råd
med något annat än
väntan på
det man väntat på
att något ska hända
innan allt tar slut
slår i
faller bak
låter någon annan
styra hem
inser hur meningen
flyger löst i rymden
och förstår att
festen var ett misslyckande
för mig som
utsmyckad dvärg