glaset min spegel
när jag dricker
glaset min kikare
när jag dricker
glaset min syrgasmask
när jag dricker
glaset ett vakuum
när det inte finns något kvar
att dricka
endast droppar som rinner ner
från min panna
allt som jag har simmar till havet
där jag omedelbart
svimmar och sjunker i en hastighet
som lägenheter är raka
skyskrapor som alltid sträcker på sig
men aldrig når
ja, jag sjunker lika snabbt
ja, jag blir lika låg som de är höga
min farkost mjuknar upp
pressas samman när en mun biter i mittenpartit
alla fönster öppnas
alla glas faller från disken och splittras
alla fåglar dyker ner efter fiskar
mina ögon vänder sig inåt
och jag får för fösta gången se
utan någon protes
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar