en förskräckt min
fingrar av is spelar piano
dödar barndomen i natt
vinden rasar
känslorna för planerande
en alltför stadig takt
slår ihjäl flera
plågas av vädret som han
inte klädde sig efter
majoriteten av tangenter nedtryckta
en dimma passerar
tonerna förvirras
stämningen blir falsk
skär sig mot varandra
notpappret vitt
ligger sönderrivet på golvet
delar av pappret kryper som en hund
när den känner vinden klia bakom örat
vill ha mer
men känner på sig att vinden har gett upp
hoppas att den bara hämtar kraft
spelar - gör pianostycken hela - blind
en bindel för ögonen
kan se genom det han känner och hör
fuktiga träbalkar
taket kvar
en stjärnhimmel kanske väntar
men han
förbereder sig för det värsta
njuter av det han inte missar
han lever och det ska han fortsätta med
så länge han riskerar det
skyddar vad han älskar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar