natt och dag
doppar tandborsten
sina fötter
i tankar aldrig sagda
liv aldrig
helt
förutspådda
fötterna vajar
rör om
vänder försent
luktar bränt
håller i det förflutna
ska skrapa bort nuet och
se in i framtiden
vad man ser är sig själv
under två minuter
förbereder sig för sömnen
tar på sig
skyddsvästen som blev över
senaste inbördeskriget
morgon och kväll
två stunder som sätter punkt
för livet
får allt att börja om
samma sak varje dag
jag vill nog ha en guldtand
trots allt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar