kjolen en ballong

regnig dag
badar i rosor

blöder

himlakroppar flytandes
ut ur kanalen

galaxen bortdomnad
ingen vet att hemmet
inte finns

något som töms och
dunstar under resan
med kikare

hittar inte längre sin
satellit

tittar i kors
borrar ut alla bakterier
från näsan

ingen kvar
bara en

regnig dag
badar i rosor

vilken sort
jag tror minsann att det är
dina kinder som
spricker

mångfalden ger sig av
ungdomen är inte lika stark
som den var

låt oss hoppas att
förlusten av våran kropp
kan ge var och en
tillbaks

när de ropar upp ditt nummer
är hjärnan klar
att stängas av

tills dess

det kanske inte är något
att bry sig om
lite försent
må hända men

jag älskar dig mer än vad
våran död
skilda ifrån varandra
betyder