ljusår

saturnus kastar sten
splittrar alla fönster
står kvar med en
iskall blick
tar emot
käkar som värker
mer än de säger något
meningsfullt något bra
en krökt rygg kan endast
kröna äppelträdet som är
målat vitt och håller
huvudet nere mot sängen
sörjer en bortgång
som snart kommer att
börjat att gå sin väg mot
helvetet
inte stå och styra en kropp
med en nations försvar
det är försent nu
man undrar varför de inte
passar på
när de har chansen
människan är ett osäkert djur
som vill ha ordning
men aldrig får
varje planet i solsystemet är
känslor och pjäser i liv
alla svåra beslut som handlar om
liv och död