faktor

nej
det blev visst
inga
färger idag
trots att
jag hade förberett
med tårar i en
mugg
och smuts på mina
fingrar
från olika platser
som jag kunde blanda
och skapa
en alldeles egen
självcentrisk värld
byggt på
samarbete
funderat ut innan
jag har börjat

det är läskigt
hur mänsklig
jag är
säger att jag ska
göra något
men sedan faller
viljan bort
och kroppen blir
modellen för
hur man ska
sitta på en stol
undrar hur den kan
hantera det
utan att bli lite mera
framåtlutad med tiden

medan den kan
hantera att stå rakt
vid ett beslutsamt förslag
för kommande dag
och dess
prioritering om vad som
ska vara först med
att sätta fart

det bästa är väl att
aldrig
sätta sig
försöka att
stå upp hela tiden
huka sig någon gång ibland
när man ser en bok
på en parkbänk
läsa medan man går
jag tror att effekten gör sig
bättre då