flaskpost när du spyr upp den
annars så ljuvliga soluppgången
har nu missbildade maskar till strålar
vilka vibrerar som elektriska urladdningar
en väckarklockas relation till hjärnan
inte överens om att gårdagen har slutat
slänger nervceller i vägen
blir blåmärken
råttor gnager hål och springer ut
en efter en
de står på led
du faller så långt ner
att du inte ser djupet
bara en mikroskopisk bild av
kostcirkeln som en kapsyl
magen vänder
nakenheten av att se
hela ditt namn och dess
rötter bortfilade ifrån dina ådror
är samma känsla som om din pojkvän
fimpar dina fingrar när du håller fast vid
bergets kant
försöker klättra upp
men nivån är långt ifrån jämn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar