1.12.10

vitögat

bokstäver är staplar
stavar till ett tempel

strävar att få in dig
ställa dig mot intet

Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Lisa1 december 2010 kl. 23:20

    Jo, det kan man och tur är väl kanske det. För mig är "ljuset" när jag trivs med mig själv och inte har allt det där svarta i mig och kan vara den där ärliga/trygga/sanna jag. För mig flyter det det "ljusa" och "mörka" ihop. Jag har svårt att uppfatta skillnaden. Jag trivs i natten och i mörkret och i "det där mörka" när jag inte är för djupt ner. Jag skulle nog säga att "mörkret" är lite av det dåliga i mig.

    Jo, jag vet inte om det är bra eller dåligt. För egen del skulle jag helst av allt vara mer lite av en "ensamvarg", som för mig är att vara trygg i sig själv. Inte känna att man behöver någon annan, man är hel.


    Vad gillar du att läsa?

    SvaraRadera
  2. Anonym1 december 2010 kl. 23:51

    Jag kan också känna så. Även om jag fortfarande kan försöka ändra på det, ändra lite där så kanske kanske. Men nej, det brukar inte fungera.

    Det är sant, väldigt sant. Jag hoppas att jag någon gång ska kunna avgöra och ha kontrollen över den själv.

    Det verkar rätt skönt. Jag är ganska velig och "virrig" när det gäller ganska mycket. Men oftast brukar det inte spela någon roll för mig om jag vet eller inte, för de andra hinner redan ta beslutet åt mig (det låter ganska viljeförlamat, och dumt. Det är det också).

    Jag gillar (som med det mesta) när det känns, tunga frågor om du säger. Vardagliga ting att känna igen mig i och djupa böcker. Meningsuppbyggnad och orden är väldigt viktigt för mig, handlingen är ganska väsentligt. Sliskiga kärlekshistorier, fantasy och deckare läser jag inte gärna.
    Min favoritförfattare (för tillfället) är Aidan Chambers, som har skrivit bl.a "Det här är allt". En och annan Tove Jahnsson-bok läser jag också med jämna mellanrum.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)