im an old fashioned cliché / right from the neighborhood

Jag är en
Gammaldags klyscha
Från grannområdet
Vid stadens centralbad
Någon som sitter
Utan tröja runt midnatt
Och äter mörk choklad
Tillsatt med jazz och en
Liten lampa
Och jag tänker
Vilken underbar
Morgon

De säger att lampan visar min
Sociala kompetens
Endast en lampa och
Mig själv
Men det är mer än så
Mitt huvud består av
Olika personer
Speciellt utmärkande är de
Under
Dag och natt
Två stycken som gör sig
Ett namn var
På dagen måste jag
Vara med någon
För att klara av pressen som är satt
Natten kan jag ha
Helt för mig själv
Så
Varför inte
Lilla jag kan ta upp en biosalong
Som ett vitt papper
Jag kan skriva och argumentera
Jag behöver inget hem
Bara en kartong vid ett kafé där
Livet står stilla men ändå lever
Då tänker jag inget planerat
Utan reser utan att röra mig
Vilken doft och vilken stämning
Som eftermiddagen bjuder

Jag är inte den enda
Det vet jag
Mycket väl
Jag är inte den enda
Som sitter halvnaken i mörker
Med mörk choklad i munnen och
Jazz i öron som ger hjärtat dess rytm
Jag är inte den enda som tänker
Snart dags att
Sova frukost om jag ska orka arbeta
Denna förmiddag
Bort från
Grannområdets
Centrala punkt