scuni

Det sköna är
Hur man än vrider
Ett fall mot en
Luftig säng som kan
Tappa andan många gånger
Styra bilen
Uppför berget med
Kurvor nära stupet
Kroppar som
Slår omkull kroppar med dess hud
Så len att man glider av
Man förstår
Med ens att det inte är meningen
Ansiktet gömmer sig
Blygheten så söt och reserverad till
En