Han går på Kungsgatan
Klockan är bordell
Men han vet redan att alla är bottennapp
Duvorna sitter på hustaken
De är som gamar, äter resterna
Accepterar vad som helst
Bra, så länge de håller tyst
Även om
Natten är tystlåten
Nu
Istället
Misstänksamt fåordig
Han stannar till
Riktar blicken uppåt
Mot himmelen
Ser stjärnor lite var som
Men annars så är det bara ett platt djup
Han tänker:
Livet slutar med en match på grusplan
Samtidigt som han minns tillbaka
Såren som kändes mer än vad de såg ut
Att kännas
Lyfter på baskern och kastar iväg
Alla hårstrån faller likt konfetti
Släpper käppen och ramlar ihop
Vägen är den enda han har kvar
Att ligga med
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar