Han går på Kungsgatan
Klockan är bordell
Men han vet redan att alla är bottennapp
Duvorna sitter på hustaken
De är som gamar, äter resterna
Accepterar vad som helst 
Bra, så länge de håller tyst 
Även om
Natten är tystlåten 
Nu 
Istället  
Misstänksamt fåordig 
Han stannar till 
Riktar blicken uppåt
Mot himmelen 
Ser stjärnor lite var som
Men annars så är det bara ett platt djup 
Han tänker:
Livet slutar med en match på grusplan 
Samtidigt som han minns tillbaka 
Såren som kändes mer än vad de såg ut 
Att kännas 
Lyfter på baskern och kastar iväg
Alla hårstrån faller likt konfetti 
Släpper käppen och ramlar ihop 
Vägen är den enda han har kvar 
Att ligga med
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar