bankaru

hon rullar r som en fågel, ett rus sprids genom kroppen

vare sig cigaretten är tänd eller ej å han

vet icke om det är av gott då han mister all sin kontroll,

medan hon lyfter honom å spikar upp

på kors

öppna armar, tar in alltet, öppna armar,

tar tag i båda gardinerna å drar iför, stänger butik, börjar

producera de varor som man egentligen

ska göra affär av - aldrig mer korsa tankar, aldrig mer korsa

vägar,

hon fällde ett svar som fick honom att tappa hakan och

det var för henne bara att håva in, möblera

om då utrymmet utvidgades från golv till tak, tyngdes så

han tippade rakt fram, rullade in honom i

en matta,

blev sparkad åt alla håll medan han var

medvetslös av slag i huvud mot stengolv - sten ville till sten,

han var lika kall och innehållslös enligt

henne - band honom med sin röst, en siren, trodde det var

en polisbil,

ambulans, gick dit, kollade vad som var fel, när det var han