ön är en sten, ett moln som frusit till is
och fallit ned i havet -
bildar vågor, rörelse, likt en pusselbit
hjälper till med motiv, en ledtråd för
korsord, sätter igång tankeverkstaden,
ön, ditt öga, desto mer
du ser, desto fler lager - blir tyngre,
bildar rynkor och rasar
sedan likt molnet en gång gjorde från
skyn, när den tog all vätska för sig
själv började vägra att släppa ut - allt
går om, om man försöker
hindra, gör man så cirkeln blir ond, men
eftersom allt går om, har även
allt två sidor och därför krävs variation,
annars smälter det in - natten
tar allt större plats, rymden slukar jorden,
världen tar livet, ger det till det
som är dött - vänder på stek, dock försent,
bränt så mycket att det gått
igenom och är nu en skiva med många spår,
många ärr, men på köpet
tappat förmåga att uttrycka vad man har
upplevt under tid under sten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar