31.3.11

sona (kroppen blev sängen)

takplattor av vindar från skyn, himmel med grund i arkitektritat -
naturen påverkar oss och genom att ta på oss dess kostym
påverkar vi tillbaks, om än i annat format - höjer vi volym
utan tankar på konsekvenser när man vill få allting på silverfat;

se sig själva i världen, ansiktet speglas i skogens å avskalat,
smälta in, smälta in, suddig vy, blomma likt parfym,
formbar, öppen, redo att möta upp, allting bli synonym -
men när allt speglar slås man tillslut ifrån kallhjärtat

och där man stå med så vit hy att skelettet tycks skina ut -
ljuset i tunneln, bländas, pupillerna sprängas
vara helt klarvaken i sin mjuka säng men ej kunna röra sig,

tänker på fasta former, svävar medvetandes i en blackout -
finns inga blad kvar som kommer att vändas;
boken är slut, men man är kvar i boken, längtandes efter dig



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar