kontrabasens strängar så lösa
att de går in i varandra när man spelar,
håret så långt att man inte kan
skilja, inte säga vad det tillhör för delar
pratar i munnen, ett surr likt
en svärm mygg, sticker hål i himlen
samtidigt som de målar den
mörk, lämnar inget rum för innehåll
kastar bort, det är av samma sort,
fyller ingen ytterligare funktion och
ökar heller inte produktion -
två goda parar sig, blir ont, när de
slutat älska kan de inte bara skiljas åt -
bryr sig för mycket om
äktenskap, känner att de måste hålla vad
de lovat - men om ingen av de känner att
det är vad som stämmer
där och då, varför kan de inte gå
efter utveckling? ingen kan spå och
ljuger de inte om de älskar
fastän de inte är kära, startar eld
med tändare istället för pinnar?
försöka blanda färger så de bli en,
inte se självklara nyanser av vad
det var från början, utan få perfekt
balans mellan kyla och värme med
toalettens kran när man ska tvätta
händer en vårdag - smutsiga, men
tillräckligt varma för att inte
behöva mer värme på ett bra tag
tar sådan tid att man hinner bli van
och då tror man att det är klart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar