express-o

blev förälskad i söndags på ett café,

såg henne och en blixt föll ned,

blixtlåset fastnade och jag kunde ej

dra upp, råkade stirra flera gånger,

vilket hon kände och jag kände

henne, men närmare än så kom jag

inte

och

det kanske var lika bra, för man målar

upp en bild som aldrig stämmer,

likt färger som skär sig - hon var rosa

i min dröm, när hon i själv verket var

röd, två pusselbitar som inte

passar ihop, får börja om och även om

man antagligen kommer att gilla, så

kommer den gamla finnas kvar i

skumundan och aldrig överträffas,

så, ja, det kanske var lika bra,

räckte väl med att njuta av sättet hon rörde

sig på, kläderna hon bar - som om

de var en del och hon var bar - håret som

var trassligt uppsatt, men såg

ut som ett mästerverk som tagit

flera sömnlösa nätter, flera

tröga dagar, precis som det skulle

göra för mig om jag inte

hade haft erfarenheten, om jag nu

inte hade skrivit av mig