20.3.11

kall värld / i slutet går man tillbaka till sina rötter, som dock har ruttnat och släppt grepp

mer rök än eld, fler fjädrar är hönor,
mindre ägg än tiden som spenderas på att ruva
mer rök än eld, sker mer skada i lungor
än vad ruset lyfter, mjukar upp livets stämma

kan känna att värmen finns, men om
man inget ser kan man inte fullända sin bild,
för om man själv målar upp, kanske
det är så att det som skapar värmen egentligen
ser annorlunda ut och därför skär sig

mer rök än eld, jag är besviken - mer
dödsfall av kvävning än av att lågor omfamnar
en - ensam och avskild somnar man
från dem, allt man gjort är att känna och sedan
så känner man ingenting - istället får
de ta all tyngd som man burit, likt en tomte med
säck, fast istället för presenter kort
med texter som ber om att få hamna på platsen
som stämmer överens med adressen

vilket är långt in, långt ner i deras inre -
det är en kall värld, väntar på en kallelse till ett
högre tillstånd, men det kommer
aldrig, eller så är den mänskliga hörseln så dålig
att den inte hör ljudet som antingen
är för högt eller lågt för att man ska uppfatta,
en blunder - koncentrerar oss vare
sig för mycket, eller för lite, syr aldrig sicksack,
täcker inte båda hålen samtidigt,
inhalerar ett ständigt brus som är likt snabba,
lätta fingrar vilka försiktigt bryter
sig in i sitt hus, tar långsamt kontrollen, gör så
man inte kan komma ut, blir fånge
i sin egna kropp, vilsen, känner inte längre igen
sig - tittar ut ur fönstret och ser det
man än gång var, så nära, men så långt bort,
finns ingen kraft för att tina upp

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar