det konstiga artar sig, medan det vanliga tynar bort,
färgklickar tar fokus, det gråa runtom blir bakgrund
det normala är ett knäpp med finger med endast klar ton,
ett ljus som bländar, en stjärna som man inte kan nå,
det onormala är ett knäpp med finger där ljudet bildar vågor,
likt knäpp på nos - värker - inte bara topp, utan en
stege dit, färgar, gör så man ser och förstår (om man tar in)
dock: det konstiga blir det vanliga efter chock - men är
vad som utgör utveckling, vad som sätter standarden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar