för ihop raderna och bilda mark mellan himmel och jord

suddgummit längs texten på raden försiktigt

dra sakta ut kroppen, men få delar att behållas -

ådror och senor göra så allt hänger ihop,

dag och natt bli ett, ligga i skyttegravar,

åka på grusväg, lavinen hinner ifatt skidåkaren,

armar och ben vara synliga, men ej rörliga

likt en oskuld stängs ute, först röd om kinderna,

sedan svart under ögon - som ett pistolskott,

ett ögonblick, gnistrar till, men sedan stiger röken

föremål i dimman blir monster - en surrealistisk

impressionism - fortfarande liv, även om

det är träd som varken har hjärta eller hjärna...

suddgummit längs texten på raden försiktigt,

blås upp din egen bubbla, slå på ballongen

och hör det mjukaste det hårda kan bli, en

klang så diffus att det inte kan vara guds,

men samtidigt inte heller djävulens då det

är en klang och inget tjut - ett bevis på att

ingen av de finns, utan endast du, du och du