rum av speglar (vi båda slukas inifrån)

det finns en person för varje människa och det är personen i kroppen -

alla har flera sidor än en och den man faller för är oftast en

återspegling till sig själv fast i en annan vinkel, i en annan sorts färg,

en provremsa för parfym, en speciell stol i ett rum, en papperskorg

där det är så många nedklottrade papper liggandes på varandra att

de parar sig bortom sin vilja, för att låta tiden passera,

göra sig ett nytt 'jag' som kan få ett bättre liv, bättre framtid än dem

jag tänker mig själv, du drömmer dig själv

vi skriver ned texter på samma vita papper

men det får olika nyanser, olika färger

å det hela skär sig så mycket att det rivs till

så små bitar att man inte kan sätta ihop igen

jag skapar min kropp, du skapar din skugga,

mina ord är raka å tydliga men säger inget,

dina ord fastnar inte, synliga för en sekund,

men flyger iväg å skapar atmosfär man inte

kan sätta fingret på vad det är, men säger allt

det är inte du som inte har tillräckligt stort

ordförråd - det är det allmänna ordförrådet

som inte har tillräckligt med ord - om

det finns ord så är de för komplicerade för

någon att förstå och då finns det ingen poäng

ni skapar er skugga vilken skapar er grav å ni

lever för alltid genom

fallet ned med ett fågelkvitter som hackar lök

medan jag gråtandes

under begravning tynar bort, smälter in i den

gråa himlen och man

kan inte längre skilja på mina tårar och regnet

jag sade att jag gillar mörker mer än

ljus och du sade att mörker är

ljusstrålar som inte reflekterar till andra färger -

beskrev sådana som oss, de

som sticker ut så mycket att de fryses ut,

blir istappen som rasar från tak,

en osynlig hand med kniv som kommer

bakifrån och hugger till -

en kikare i form av luft att använda inom

den kropp, se framtid och

dåtid genom vinden som sidbläddrare -

spikar fast ännu en spik

för en målning att hänga på, ett fönster

att titta ut ur, en spegel att se in

i,

djup yta, ytligt djup,

en blank sida

att skriva ned det

nyinflyttade

spökets identitet

__________________________________________________

att dra ut, att dra över måste vara

en författares specialitet

då han eller hon redan har tankar

som är vana, tränade, ja,

redo att lägga ut en väg i from av

tungan vilka bokstäver

rulla ut och framföra framträdande

som ingen egentligen

bryr sig om, utan skiter i, stirrar

tills deras fokus går ur,

stirrar så de få att tro att de tittar

och är förstenade av

fascination