30.4.10

ångloket mot en död

ånger är ångan
dimman för det
som är framför
ser det förflutna
och det man borde
ha gjort eller
ändrat på
hjälp mig ut, hjälp mig
ställ mig i en grop i Sibirien
och nästa morgon
hjälp mig ut, från frosten
knacka med din hammare
på min skalle av spiror inom
varje liten tanke
ut, gå runt i staden
det är fritt
att göra vad ni vill
ut, se er omkring
innan ni möts och bildar
en grupp
blir mer
självsäker och får
snabbare erfarenhet av vad
taktiken för de sista sekunderna av
matchen har för betydelse
kunna diskutera med alla
utan problem
ångan hänger sig kvar
men denna gång från
den varma duschen
vars mening var
att få bort taget om förr
istället titta fram
får se om jag
märker något
när jag vaknar
i morgon
med hela rummet
ekandes
snarkningar

krokodiler simmar runt borgen

flaskpost när du spyr upp den
annars så ljuvliga soluppgången
har nu missbildade maskar till strålar
vilka vibrerar som elektriska urladdningar
en väckarklockas relation till hjärnan
inte överens om att gårdagen har slutat
slänger nervceller i vägen
blir blåmärken
råttor gnager hål och springer ut
en efter en
de står på led
du faller så långt ner
att du inte ser djupet
bara en mikroskopisk bild av
kostcirkeln som en kapsyl
magen vänder
nakenheten av att se
hela ditt namn och dess
rötter bortfilade ifrån dina ådror
är samma känsla som om din pojkvän
fimpar dina fingrar när du håller fast vid
bergets kant
försöker klättra upp
men nivån är långt ifrån jämn

klockan är lika med omelett

nummer är ålder
berättar hur långt
du har gått
hur tjock du är
vilka du lämnar ute
en kväll på restaurangen
för att träffa dig själv
i toalettens spegel
ansikte mot ansikte
färgen berättar mer
tystnaden räknar inte sekunder
det rika är aldrig fritt
men det viktiga är
om man bortser ifrån sjukdomar
som omgivningen ger
nummer är ålder
berättar hur länge
det har pågått
hur lite utrymme
det finns kvar att fylla
innan kretsloppet stannar
och börjar om till det sämre

ljusår

saturnus kastar sten
splittrar alla fönster
står kvar med en
iskall blick
tar emot
käkar som värker
mer än de säger något
meningsfullt något bra
en krökt rygg kan endast
kröna äppelträdet som är
målat vitt och håller
huvudet nere mot sängen
sörjer en bortgång
som snart kommer att
börjat att gå sin väg mot
helvetet
inte stå och styra en kropp
med en nations försvar
det är försent nu
man undrar varför de inte
passar på
när de har chansen
människan är ett osäkert djur
som vill ha ordning
men aldrig får
varje planet i solsystemet är
känslor och pjäser i liv
alla svåra beslut som handlar om
liv och död

fena

du äter brosk från hajar
har till och med en tand
i en kedja runt din hals
kommer förmodligen
hänga dig
när den spikar ordet i munnen
tungan rullandes baklänges
kungatronen fälls i varje land
oavbrutet
något som blir tradition
säljer sin själ och förblir yta
sjunker handlöst när de
slutar att simma
lämna och uppnå nytt
förändra
varför minnas tillbaka
på en båtresa
när du kan flyga
med henne
titta ut och tacka livet för att det
åtminstone finns någon
vid din sida

29.4.10

under asfalten

en gammal kvinna
ett ruttet äpple
lika mjuka till sättet
varma när handen håller
lika många rynkor som
stigar gångna i livet
lika dålig andedräkt
döden står bakom med
ett ungdomligt leende

en gammal man
en rutten banan
krymper långsamt ner i sin grav
huden blir täckt av skugga
från längre och yngre
som utnyttjar möjligheterna
ryggen går av så fort
någon rycker i mattan
eller tar bort stolen
när han ska sätta sig och läsa
dagens nyheter

ingen handduk till hands

en mössa
en skugga
pressar håret
omringar gräset
tömmer syre
allt blir så fuktigt
som det kan bli
innan det torkar

kallt vatten i
en bägare
släpper ner
en groda
höjer sakta värmen
sitter och väntar
på att någon ska
komma och rädda
men choken
kommer aldrig
med den förstående
handen

3) veckla ut vecken

hon skrev ner hennes adress
i hans handflata
tog sedan hans fingrar och
tryckte dem mot mattan
stängde dörren
luften utifrån kom in
stängde dörren
sparade minne
en fredlig näve höll texten hårt
färgen hade dock inte torkat
blev en oas
ett svart hål
såg inte vad det stod
när han kom hem var
dörrmattan blekt av solen
hjärtat och klockan samspelade
en takt så snabb att han
inte hängde med
det enda han såg var två ögon

2) rista tid

bläckpenna
granska mina fel
bläckpenna
ska inte kunna
sudda ut
det är
något som har hänt
en tid som gått
och varje sekund
är speciell

jag glömmer snabbt
skriv med
bläckpenna
så jag kan se
och minnas
vilka områden
som jag kan
förbättra mig i

kräver att mina
blåa ådror syns
kunna visa vad
jag känner
med kroppen
utan att den
rör sig
kunna visa vad
jag känner som
betydelsen är självklar hos
en staty

1) mellan raderna / djupet / vik flygplan

skriver på ett linjerat papper
trots det
sviktar orden desto längre
det går
för varje ord blåser mer blyerts
bort

skriver destination på en kartong
trots det
borrar sig spetsen igenom
desto mer
jag berättar och beskriver platsen
den ska till

visste att det var något att ändra på
de andra säger till först nu
men man kan alltid vända om och
rätta till det som gick fel
börja om genom att välja en annan väg
vänja sig vid en ny miljö
även om allt alltid kommer att kännas nytt
vart jag än är och
hur mycket jag än har lärt mig

28.4.10

tiden krymper bubblan

du behöver inte skala äpplet
det räcker att du
delar det i bitar
snabbt men fortfarande rakt
vill inte att
det ska lida
även om den förmodligen redan
vet vad som
kommer att ske
vad som väntar är snart inte längre fantasi
och verkligheten
överträffar alltid dikten
kommer alltid att vara så
vare sig vi vill
eller inte

behändiga värld, släpp inte min hand

höjdrädd när du
höjer volymen
vågorna når teglet
locket för
öronen öppnas
en spricka efter
alla slag
pyser ut ånga
jag duckar
försöker krypa ut
innan jag blir
fast för evigt
skulle gärna vilja
stanna kvar
men vill inte riskera
att tröttna på
det underbara
även om det skulle
vara svårt att
komma tillbaka

gräv och vänd ut och in

det räcker inte med att
väcka mig en gång
min sömn är lika djup
som jag har lager med hud
att jag sedan har skyddsväst
gör det dubbelt så svårt
det räcker inte med att
se mig stå upp
mitt enda syfte är att gå och
stänga av väckarklockan
för att sedan krypa tillbaka
där jag tidigare låg

ögonprotes

glaset min spegel
när jag dricker

glaset min kikare
när jag dricker

glaset min syrgasmask
när jag dricker

glaset ett vakuum
när det inte finns något kvar
att dricka

endast droppar som rinner ner
från min panna

allt som jag har simmar till havet
där jag omedelbart
svimmar och sjunker i en hastighet
som lägenheter är raka
skyskrapor som alltid sträcker på sig
men aldrig når
ja, jag sjunker lika snabbt
ja, jag blir lika låg som de är höga
min farkost mjuknar upp
pressas samman när en mun biter i mittenpartit
alla fönster öppnas
alla glas faller från disken och splittras
alla fåglar dyker ner efter fiskar
mina ögon vänder sig inåt
och jag får för fösta gången se
utan någon protes

Majfrid

natten skrek så kraftfullt att
ådrorna gick skilda vägar
en kökskniv som förberedde
grönsakerna till kvällsmaten
grytan rykande het
en kyrkogård påtänd
hälsade hem fru Majfrid

förväntningarna är höga
snart dags för det årliga jubileet
komma ihåg hur det var
när dagen blev lika lång som natten
men livet kortare än döden
kommer Majfrid hem igen
eller har hon överlämnat sig till friheten
med solskenens tunga som slickar håret
och skickar iväg huvudet med postorder

27.4.10

nu anländer jag, världen

jag är trött på att
vara typisk svensk
vara tillbakadragen och naiv

jag är trött på att
vara typisk svensk
vara rädd för att göra bort mig

jag tar inte emot någon hand
jag går upp själv
det var mitt fel och jag ska
återgälda det
betala tillbaka med egna pengar
ställer mig upp och går ut
tar en nypa luft
fångar vinden som
dyker ner mot gräset
tar emot de slag som jag förtjänar
för att kunna växa
växa ifrån och inte längre tillhöra
någon nation

lika låg som falskhet

lika låg som backen
utan alkohol
lika låg som marken
vilket min bak
sitter på

en lång sträcka
utan stenar, hål och svängar
vad ska man sparka iväg och
genom det jaga
vart ska man gå på toa och
begrava de
som inte klarade av livet
hur ska man visa vem man är
om man inte kan välja en väg
jag tror att jag sitter kvar här
och strejkar
då kanske jag blir
lämnad ensam
och kan visa att det jag uttrycker
är signerat av
sällskapet inom

lika låg som backen
utan alkohol
lika låg som marken
vilket min bak
sitter på
jag tror inte längre
på någon annan
än mig själv
men att tro på sig själv
är starkare än en grupp
som sprider en lögn
vilket även du
blir

när den bloddränkta väggen går upp på land

fila ner mina naglar
jag vill inte
kunna riva hål i ridån än
jag vill inte
visa något mer även om jag kan
jag ska låta dem
vänta tills de inte klarar av
att vänta längre

fila ner mina naglar
ojämnt
jag vill bevisa
att jag kan slå underifrån
om och om igen
jag vill visa att
jag har något att berätta
för varje humör
för minsta lilla känsla
som finns

26.4.10

en kort vistelse i rio

"VART ÄR MITT TE?"
sade han bitskt
han tuggade aggressivt
på orden
samtidigt som han
andades in och
släppte allt
som tekanan tjuter när
det blir för varmt
en deadline
tjuvar som spioner
smyger in i huset
målet att ta
juvelen

slipa din yxa
stränga din lyra
skaka om
frälsningsarmén
få dem att glömma allt
om vad pengar betyder
det är viktigare att ha
nycklar i sin kedja
ett gängbråk
flera lås
vem har störst skåp
vem är djupast
vad har han i fickorna
bortsett ifrån
järnrör och en kortlek
galaxen svetsar
binder alla
kom hit
välj ut
den som inte verkar
leva med sig själv
utan gud
känslor är osynliga om
man har kunskapen
att hindra
få ut dem om det ska gå
att komma in
i köket där
tekannan står

stövlar fyllda med stenar

jag har en ryggsäck och
varje sak som ligger i den
är som en dollar för mig

täcker upp mitt liv
en vägg med minnen som
jag kan fälla ner
surfa iväg på
till en
bortglömd period

en kropp som de har
slängt ner från en bro
liket upphittat nästa dag
uppfiskat av en sten
med sitt bo
mitt i floden

ingen människa som bryr sig
min ryggsäck har
alltid slängts i motvind

baksätet

med huvudet fyllt av juice
lortgrisens afton sköljs
i gryningens sken
går som ghananer med
en hink balanserandes
som flaggan på toppen
vågor mot land
ytan står stark
strandens korn kastas om
blir senare vad som hände
natten innan
sitter i gungstolen
fifflar med rubiks kub
katten hoppar ner
från knät
smyger ut på jakt
efter råttor

LAMAN

gången lyder stegen
skapas efter
trycket från sulan
hur läderflammorna
landar och
tar sats
bestämmer hur
sikten fram
ser ut
stegen skapar gatan
dunstar ner
berättar vilken takt
de andra ska
följa
om de ska med
till beatsville
ingen lämnas ute
från gruppen
solglasögon nödvändigt
alla får lysa
inga rutor på bilen tillåtna
det är
utomhusbio
en galax
alltid natt
stjärnor överallt
vinden tar i håret
klipper till
när det är
dags

rullar ihop mattan

nyfödda unge
klipp av min tunga
invig det
stumma

skogens stammar
lär mig från er
klarar av
att famna

tar hand om varandra
under djävulska väder
inga kläder
klarar av
trots det
kan ännu du och jag
finna frid
när vi knyter fingrar
och beger oss
mot det
okända

band

ett gips för de rika
de är så stela
behöver
mjukna upp
genom att
smaka på egen
medicin
under den tid
det tar att förstå
problem och
mänskliga känslor
som alla
har

http://www.youtube.com/watch?v=yGaC-WlRdEs

vi är alla födda fria
vill inte leva för
imorgon
genom att tro att
det blir bättre då
för vi är
alla födda fria
idag är den
enda dagen
att ta sig igenom
och det
med ett leende
om man så
vill och kan
finns alltid
naturliga orsaker
som stoppar
ibland

25.4.10

bryt

gnuggar tändstickor
mot tinningarna
hjärnan brinner och
orden flyger iväg
om jag bara kunde
följa med till platsen
de är på väg till
står inte ut med att
sitta här
på samma stol
varje dag
tittar ut och
ser samma utsikt
med dålig ljussättning
och en lång kö
ändlös addition
för olika roller
alla verkar bli för en
och samma
person
ser inte längre någon
skillnad
glömde kolla om
kopieringsmaskinen stod på

plastique

dina händer skakar
vi är motsatser
när jag steppar till
musiken
dina händer skakar
tappar nuet
som delas omedelbart
vi är motsatser
när jag steppar och
styr tiden med en
golvbräda till
kojan i skogen
vi byggde som
unga

tröskel

svettet en dusch
för mycket
all tvål är slut
inga vita lögner att
smeta in
får klara mig med
sanningen
som befinner sig
i gränden
där de snortar kokain
blandar smutsigt
med rent
går uppför slottets
rena trappor
med kängor dränkta i lera
det här
kanske är sättet
att hitta
balansen
bada i ögonens kanaler
hitta svaren
vad är trovärdigt
för dig
jag sprang efter bussen
men den
fortsatte att åka
ledsen att jag är sen
hoppas jag inte
tar upp
alltför viktig tid
jag är
trots allt här och
kan fortfarande bevisa att
jag älskar dig

en liten, liten regnig önskan

en liten, liten
regnig önskan
jag vill mjuka upp
mitt sinne
som mina muskler
sträcker på sig
under
morgonens väg
genom täta moln
och midnatts blå
skorstenar
fotspår att följa
låt inte
de andra märka
undvik torra grenar

en liten, liten
regnig önskan
jag vill bredda mitt
spektrum och
inte smälta till
något enfärgat
jag vill hinna få
några fler kort
innanför min
kavaj
jag vill hinna innan
solen tar min
hand
gör mig till någon
som säljer
lågpriskorv
utanför harrods
fem hemlösa hundar
att handskas med
samtidigt

en liten, liten
regnig önskan
jag vill falla ner i
rakbladssåren
som symboliserar
de mörka områdena
hål efter en båts
paddlar huggna
rakt i
för att ta sats
komma fram
till sin destination
men vad de inte vet är
att de återvänder
när slutet knackar på
med en min som en
skateboardramp
låter de rulla fram
och tillbaka

dags att odla solrosor i savannen

spelar squash mot taket
medan mor
tar ut en gratäng ur ugnen
låter som
syrsor i natten och jag
känner att
jag kan gå vidare med livet
genom att
sitta stilla och titta ut mot
den trafikerade
himlen

parfym

mänskliga sätt
olik i likheten
mänskliga sätt
olika beteenden
intressen och språk
fortfarande röst
som kan berätta genom
mänsklig kropp
kan höra utan hörsel
tecken som visar vägen
till hat eller kärlek
mellan personer eller
en enskild individs liv

vill nog ha en guldtand trots allt

natt och dag
doppar tandborsten
sina fötter
i tankar aldrig sagda
liv aldrig
helt
förutspådda

fötterna vajar
rör om
vänder försent
luktar bränt

håller i det förflutna
ska skrapa bort nuet och
se in i framtiden

vad man ser är sig själv
under två minuter
förbereder sig för sömnen

tar på sig
skyddsvästen som blev över
senaste inbördeskriget

morgon och kväll
två stunder som sätter punkt
för livet
får allt att börja om
samma sak varje dag
jag vill nog ha en guldtand
trots allt

vågor vågar

delad i duschen
en mittbena gjord
ingen kam använd
därav vågigt
och långt
ta mig ner
skicka mig till den
elektriska stolen
jag vill
åh, jag vill
få tillbaka mina lockar
som berättar
historier omvända
från slut till
början
mister allt man har fått
gå ner för en av
spiraltrapporna i
chelsea hotel
titta på tavlorna
synen
får kroppen att
vridas in
ett kassaskåp med en
säregen kod
behöver en spegel
om man åter
ska hitta
ut

raka vägar är
så långtråkiga
berättar allt
innan man själv vet
så skicka mig
skicka mig
till den elektriska stolen
får mig att se färger
tillblandade med tankar
ingen kan uppskatta
den enorma
intensiteten
som får mig att
lyfta

fiskstjärt

när jag går i vattenpölar
så blir det
läskeblask av
det hela
halvdöda fiskar splattrar
synligt
jag trampar visst alltid på
nerver
allt händer när det inte är
meningen
lovar ersättning till
senare
hoppas att de får det bra
som flaskpost
den som hittar och dricker
får ett
meddelande
utöver de vanliga fällorna
som får skor att bli blöta
och mjuka

platt fall

luskar fram lite aska
sniffar upp
de döda har rätten
att ta
från mig varje
dag
mina bröst har inga
vingar
dom säger att det
tar ett tag
innan jag kan flyga
tappa vingar
ge dem till någon som
jag älskar och
känner så
mycket, mycket väl
kan ni inte komma hit
kom här
jag vill dra i erat hår
känna kvalitén
är ni några djur
innerst inne
ja, då ska ni inte mördas
enligt mig

kjolen en ballong

regnig dag
badar i rosor

blöder

himlakroppar flytandes
ut ur kanalen

galaxen bortdomnad
ingen vet att hemmet
inte finns

något som töms och
dunstar under resan
med kikare

hittar inte längre sin
satellit

tittar i kors
borrar ut alla bakterier
från näsan

ingen kvar
bara en

regnig dag
badar i rosor

vilken sort
jag tror minsann att det är
dina kinder som
spricker

mångfalden ger sig av
ungdomen är inte lika stark
som den var

låt oss hoppas att
förlusten av våran kropp
kan ge var och en
tillbaks

när de ropar upp ditt nummer
är hjärnan klar
att stängas av

tills dess

det kanske inte är något
att bry sig om
lite försent
må hända men

jag älskar dig mer än vad
våran död
skilda ifrån varandra
betyder

24.4.10

hörn av horn

lär dig inte av herren
nej, han
han kan inte sätta sig in
i vad andra är
varje gång han rullar fram
i sin rullstol och ska prata
är det som ett avgrundsvrål
redo att ta dig ner
och du faller
ett ögonblick och du sitter
på dina knän
med pannan mot marken
låter myrorna skriva
deras initial
inte visste jag
att du var
en fatalist
varför är du här
om du redan vet vilken väg
du ska gå
lögnen är så stor
att alla tror
på den
ingen liten händelse
inte alls
alla påverkade
och du står med vit hudfärg
ler med spruckna läppar
berättar att
de hade fel
alla går samma stig
som en flod mot sjön
verkar som att jag är den enda
som inte tror
på det
skogen är alltid närvarande
kan slå dig
omkull
fiska upp löv
välja ut de rätta
efter arbetstest
styrka och uthållighet
cirkusen är inget jobb
det är en
livsstil
jag undrar hur många som rider
universums hingstar och
visar himlens svärd
som en god
regnbåge

jag är inte där

bannlysta grottor
rymmer ifrån platserna
de förväntas att vara

anländer till byar med
banderoller inför natten
datumet till ära
halloween
folk frågar
vad de ska föreställa

bilda en egen uppfattning
om det inte syns

men det spelar egentligen
ingen roll
vem man är
alla ser igenom kroppar
söker svar som ingen kan
bära

luften är osynlig för den
döljer allt
vi andas in den så vi kan
ljuga
om hur vi
somnade om och inte dök upp
förrän midnatt

vägen dit som en grottas djupa gång
hör regnet utanför
inser plötsligt att det är hagel
sedan att det är berget som tappar hår
försent att läsa bruksanvisning
förtidigt att väcka en annan person

när kommer de andra ge upp
när kommer de strunta i att
bry sig om andras liv
fullt upp med sig själva
lämnar alla problem i gården
där de odlar och
säljer knark till alla som vill
bestiga en topp som inte ögat
kan nå

reprenons la nuit

vaknade upp
tidigt på morgonen
mådde inget vidare

de trodde mig inte
så jag lämnade
byggnaden

pas de compte

livet har ingen mening
dina fingrar är fjäderpennor
du fingrar på kontrakt
måste vara redo att ta tag
innan de flyger iväg
långt, långt bort
du får se om du väljer rätt
visa vissnar och faller
djupt, djupt ner
dit ingen kan ta sig upp

livet har ingen mening
bara ett talstreck och
en punkt redo
det är du som skriver
det är du som begränsar tiden
det är du som bestämmer
om gud existerar eller ej
det är du som följer regler eller
gör som du vill

lista(#

en fras i taget
ett glas per smak
bläddra när du vill
undvika
blanda när du vill
fly

krypandes ner i
ett rör till
en undre värld

går ifrån
fängelset med
en tyngd som
håller fast
bedjande vid
din fot

sjunker längre
ner
om du inte svarar
dess önskan
om att stanna
lite längre
lite till

extranummer
en självklarhet
i våran samtid

23.4.10

klot

ett öga
händer bundna

dansar runt
sprider rörelse

får andra att
ändra om

stått stilla så
länge

att man inte vet
vart man står

ögat hör

den döva
ser
olika uttryck
massor med grimaser
lättare att
läsa
tankar
under rasterna mellan
ordens
tyngd och uttal

monks säng

verkar som att
thelonious monk
och hans tangenter
är cigarretter som
görs i ordning
för användning

vad är det annars
som rycker när
fingrarna slår
kvickt och hårt
inte är det tid då
det är vad han
för tillfället
spikar upp och
aldrig mer tänker
återse
det är något annat

han går sakta
ifrån ett brinnande
hus
som är i färd med att
rasa samman
det är något med
hans hållning som är
ovanligt
han är
fantastiskt avslappnad

fingertoppsplåster räcker inte till

poliser är de
enda
som verkar
ha
fingertoppskänsla
kvar

när det kommer till
t-centralen
finns det inte längre
några musiker
som spelar
bra

ett långsamt självmord
som ingen
bryr sig om och
kommer inte heller att
göra
när det väl har skett
skänkt bort den sista
födan från
bortblåsta själen

ännu en generation
som gått bort
ännu några
som inte hade rätt
de kunde inte förändra världen
genom hopp och
kärlek

dåliga förlorare (väntar på bättre tider)

hon sitter på kortsidan
rad sju
tittar på matchen

när motståndarna får
bollen försöker hon att
störa dem med allt hon har

trycker
något som ser ut
som ett munspel
mot munnen
blåser in och sedan ut
för ett fasligt oljud

det ser ut som om hon ligger
på sjukhus
med respirator och mår lika
dåligt som det låter

jag har inte insätt publikens del
i "sportens kultur"
ändock är jag där
hur ska jag annars bilda ett tycke


han sitter bredvid
lika stor som flint
skulle behöva två stolar

struntar helt
i reglerna
bara hans lag vinner

skriker åt de andra
jag undrar hur de ska kunna höra
och om de ens skulle
bry sig om de gjorde

gör det själv tjockis
människans kropp är inte gjord
för att sitta stilla
eller vad är det de säger

gör det själv
så kommer du att dö
huvudet i knäna hos din flickvän
lika stor
orkar dig nog

hon är säcken och du potatisarna
går tillsammans i
graven

22.4.10

kisar som nålarnas bredd

ligger på rygg
höstrå i munnen
suger in all energi
från både solen
och

jorden
som nu låtit sig
släppa en del av
sig själv till mig

rullar nedför backen
som jag tidigare låg på
flera människor
från underjorden
tar på mig och
jag undrar vad de vill
är det så att de strävar
efter hjälp att
komma upp igen
eller puttar de bara på
så att jag kommer
snabbare ner och får
uppleva farten som
finns mellan världen och
ett enkilt liv
?

kvintackord

en fredag
efter en hård vecka
går ut för att koppla av
till musik och
något att dricka
hittar en pub som ligger
lite utanför stan
går in och hittar ett bord
vid hörnet där jag
sätter mig diskret
koncentrerandes på
bandet som spelar

luften som du andas ut
för att få ljud ur din
trumpet är som gasyr
på tårtan
jag vågar inte tänka på
hur dina läppar skulle
kännas att ha mot
mot mina egna läppar
skulle jag kunna komma
därifrån
eller skulle du binda mig
med dina slingor till
melodier
verkar inte vara någon
rödtråd
sedan kan man undra om
det spelar någon roll
när man inte har något mål
med fortsättningen på
berättelsen av livet
det får helt enkelt bli
som det blir

sitter kvar i den rökiga puben
lyssnar på musiken
medan jag sakta somnar in
väcks av städerskan
nästa dag
det är då jag förstår att
det som var
inte längre är kvar

tidlöst stjärnfall

du är en lampa
har en skärm över
varför gömmer du
din person
dina ögon

när du ändå står
nära och lyser upp
min natt
hjälper till att
få ner det
jag vill ha sagt
på papper

lyser upp min natt
du kanske är
för stark
någon jag inte kan
hantera
lyser igenom tyget och
tyg är
som en vägg

får jag sy en
dörr och
prova att prata
med dig
även om risken
att du
slukar mina ord
finns

och lär under
lång tid göra
så varför inte
försöka
när jag är som
mest närvarande
vid mina
drömmar

sitter vid entrén, plockar strängar

triangeldrama, triangel-
drama
fingrar i springan
av en dörr som stängs
blåa naglar, blåa
naglar
skrik med själen till hjälp

bevisa att du kan
klättra upp igen
efter stenras utan
förvarning
bevisa att du är
smartare än din mor
som trodde att dina
fingrar var skosnören
du så ung att det var
naturligt att skrika
"såja, raring
det ordnar sig..."

spå placering

pensla min ena sida
när jag vänder mig om
i sömnen
pensla i vilken färg du
behagar
pensla om du
fortfarande vill vara
min vän
pensla
jag vill känna mig
orakad
jag vill känna att
jag har frön som är redo
att växa
ja, slå igenom ytan

hårets skinn (res iväg / bilda gatstenar)

jazzen sitter inte
som handsken
inget som värmer
eller får andra att se
stjärnor
inget som
framkallar rädsla
behöver inga hängslen

jazzen är inte
som solsken
inget som värmer
eller får andra att se
stjärnor
inget som
tar bort känslan
om man tittar för länge

nej, det är
stearinljus som falnar
mörker
lägger sig ned
men aldrig på
ett täcke som inte trycker
ett täcke som känner temperaturen
och anpassar sig efter
varje enskild person

ett solo
till varje instrument
ett solo
som går en väg
hittar de andra innan kollision
medvetna om att

jazzen inte är
som en tesked
det finns inga gränser
luften i lungorna tar all ånga
från moln

sömn är inget att rekommendera
om du vill veta vilket band och
vilken del
du ska spela
och vrida ur

inte som vanligt
inga tårar för
sorg
bara en melodi som marscherar längs
gatan och söker svar bortom det
dagliga torget

21.4.10

iskalla droppar från morgonen

sockorna av

golvet är likt is

glider ner
i spagat

missade att
läsa lappen
där det stod:
kan innehålla spår
av glas

och har nu
glassplitter
intryckta i lår
och fötter

vilket ser ut som
stenarna som
står emot vattenfall

hårstrån som ligger som
pressade fjärilar
mellan mina byxor och
ben

hel när inte tiden lägger sig i

heligt industriland
helig bensin
helig brand

heligt ljus
helig vind

heligt puder
helig framtid


bada i vattenpölar
med psykadeliskt mönster
hopprepet gör ormen
utan rörelse

tidpunkter är spikade
kommer inte därifrån
anslagstavlan bemöts
med brinnande ögon

gör vågen tills det blir
groddansen
lyft från marken

känn frihet som
heligt krig
inte har en tid att passa
kan hålla på i
all evighet

blir bara mer oklart
desto längre det går

ängrand

jag växer upp
får vingar
slår slag för
varje andetag
jag tar
känner luften
vibrera som
motorerna på
ett plan
medan hjärtat
knackar på
den låsta dörren
som ger alltför
många svar
låter som den
gömmer en storstad
det är natt och
det nationella museet har
vernissage
en debutant som kastar
sina tavlor runtomkring
som flygblad

ett basebollträ
väntar på den
som är insydd
och jag kan inte
bärga mig
vill upp
gräva
se hur långt det går
att gå
när man inte har råd
med något annat än
väntan på
det man väntat på
att något ska hända
innan allt tar slut
slår i
faller bak
låter någon annan
styra hem
inser hur meningen
flyger löst i rymden
och förstår att
festen var ett misslyckande
för mig som
utsmyckad dvärg

karmur

spegeln har en skugga
skimrar men är
inte så upplyst av andra
varje ny dag
är du vägen
behöver inte se mig själv
i ögonen
vet att jag är den ende som
dricker grumligt vatten
från en guldbägare

jag vill vara under stundens klack

en briljant plan
dansar längs köksbordets
patetiska diskussion
som nyligen gått i graven

i det dåliga och
onödiga
finns alltid något bra och
nödvändigt
alltid tillgängligt
kan vara så att det är för nära
så man inte
lägger märke till det

ångrar sig genast
och säger:
förlåt

jag kan inte förstå
vad de menar
med det

man vinner alltid något
jag skulle säga:
tack

men man kanske tänker mer
åt det hållet
efteråt

djup borrar hål

hinner du att rita en cirkel
innan spetsen på pennan
går av
hinner det bli en hel cirkel
eller blir den halv
och tar in allt annat
som finns på pappret
vit tomhet med krut utspritt
överallt
virus
hur kan den annars bli hel
om den inte vet
hur den ska skydda sig
lyckan i olyckan
du lärde dig från kafferasten

20.4.10

vore bäst om jag var nere

år 67
när blommor
stod ut

när jag stänger
min frys
dyker
känslan av
han solo upp
som barn när jag
hade skinn som
en flygekorres
tunna skärmar
hjälpen när den
hoppar
från träd till
träd

hann endast skymta
marken innan
den fick kontakt
med mig
vi hade en konversation
och märkte direkt
hur landet blev ett
paradis av
oskuld hos vitsippor och
synlig värmes avspända
karaktär

två trådar knutna med varann

radikala raserar rader
de främre ledet av debutanter
förstår inte uppgiften
att gå successivt framåt
utan att stanna upp för att prata

tómur

de läckra
pokalerna läcker
svettet stannar inte kvar

vad var det vi kämpade för
hur löd starten

sträcktes muskeln

vändes allt för snabbt
all säkerhet borta till att vara
den man var

för stel för att
kunna formas till något annat
någon annan

endast en yta där
flickorna hoppar hage

endast en yta där
gubbarna spelar schack
tänker medan pipan tjuter
fnyser ut rök

gör min himmel oklar
hör att andra åker men
att jag står kvar

på samma plats
sedan jag uppnådde ett mål
jag en gång hade som önskan att nå

kunde välja mellan att
äta rått eller grilla
medan vännerna spelade musik av sun ra

時代を超越したグラフィックス

spray som lödder
täcker väggen
det är en dröm som
seglar på smutset
om det kommer
någon vart
är det ingen som vet
även om
det syns
när man går
förbi

vem är det som spelar i det ruttna skjulet?

en förskräckt min
fingrar av is spelar piano
dödar barndomen i natt

vinden rasar
känslorna för planerande
en alltför stadig takt

slår ihjäl flera
plågas av vädret som han
inte klädde sig efter

majoriteten av tangenter nedtryckta
en dimma passerar
tonerna förvirras

stämningen blir falsk
skär sig mot varandra
notpappret vitt

ligger sönderrivet på golvet
delar av pappret kryper som en hund
när den känner vinden klia bakom örat

vill ha mer
men känner på sig att vinden har gett upp
hoppas att den bara hämtar kraft

spelar - gör pianostycken hela - blind
en bindel för ögonen
kan se genom det han känner och hör

fuktiga träbalkar
taket kvar
en stjärnhimmel kanske väntar

men han
förbereder sig för det värsta
njuter av det han inte missar

han lever och det ska han fortsätta med
så länge han riskerar det
skyddar vad han älskar

missar sipporna

båge binder band
bildar bilar blåa
brister ut i tårar
när du styr bort
från hemmet
som du var född
att leva i
kom, kom
ett mörkare land
kan hissa upp
humör till en
okänd plats
visar vilka toner
som vill känna
hur mycket du väger
din tyngd bortsett
ifrån kläder
någon som bryr sig om
omvandlar dig till en
man med en mördad fru
i sin famn
de vill inget annat än
ta hand om dig
bygga på ett lager skin
göra så att du överlever
kommande dagars arbete
på farm
sov i bomull under natten

19.4.10

när jag är framme, har all sand runnit ur dina händer

vad vore inte jag
sittandes i en krater

på någon måne
långt bort

med mitt
metspö som en

radar letandes efter dig
du fri men fast

i stjärnors strålar som
bränslet till fortet

sandkorn rullar på
havets vågor

utmanar det ingen annan
tror på

hittar varandra
utbyter ord

bestämmer oss för en träff
någonstans

vid skogens slut och
bergets slakt

av sig själv
faller ihop
ger en känsla av
att stå på en topp

medium nihil

åk till det yngre
töm dig själv på
egendomar

finn ord
som inte binder sig fast
som en elledning
tränar upp sin kondition
genom att göra något
som den egentligen inte vill

sätter upp väggar som omringar
utan någon positiv förändring
växer rakt upp
mot helvetets förkastliga
himmelrot till trappan mot en knopp

bara en väska att ta med
väska med vätska innan stjärnsmäll
inträffar framför de
nyfödda gamla

ett modernt träd
målar man på
här och nu

känner hur du dra
ditt hår genom
min hand

som är förstenad

av
choken att du har
så många tankar
som du bara
ger bort

osthyvel

du ostronöga få ålen
min tunga
att prata som
snigelns gångart
snälla åh, du, underbara
förklara varenda
stavelse med smakens
minne
de spruckna läpparnas sår
står som i ett led
redo att bli skjutna
lida när de ser
dig och din skönhet

om saliv är bensin och varven kostar

vulkan i min smala hals
stannar
tvekar
lossar på proppen sakta

guldfisken i panik
hoppar upp
och ned
snart bara skum kvar

bubblorna spräcks lika snart
rädslan för
utbrott
består dock över räknetabellens
kunskap

handsome

något i händerna
drar med sig
alla flickor
något i händerna
ett fast tag
när han
hälsar

en äkta pärla

välj alla dörrar som går
att välja
välj alla dörrar tills det
bara finns en
kvar
-
där rummet är så stort
att du inte har
sett allt som finns
under din
livstid
-
det som aldrig har gjorts
men börjar göras
sätter död på
traditioner

bredda ut dig i soffan
ta allt som står i
skafferiet
bredda ut dig i soffan
tills hon ser
hur stor
du kan
bli
-
tills hon är en
men kan
liknas vid
flera
-
ett leende likt
trädets rynkor
-
kommer inte att falla
på länge
inte nu när
livet är
helt
del för del
-
någon
annans
lycka som
delar med sig

18.4.10

det första jag såg i badrummet var en kam

kamma aldrig håret
mera
det tar bort alla viktiga
delar

trivsel kan försvinna av
ett drag
faller ner från berget
som du
bestigit med hjälp av tovorna

kamma aldrig håret
mera
låt det leva som det
vill

kunna komma ihåg
igår
samtidigt som det står
på rätt dag
går riktningen vinden tar

kamma aldrig håret
mera
hur ska det då hålla
reda

på vad det fria är om det
blir placerat
i en ställning som den
inte alls
vill arbeta i då det känns fel

satur

skulle vilja bo i
saturnus
lördag hela veckan
slippa tänka
sväva och suga in
gasen
yla i falsett åt alla
månar

jag är bättre på nattkunskap

när solen står lågt
på himlen
passerar ljuset en
längre väg
genom atmosfären
på så sätt
hinner mer av det
kortvågiga
ljuset spridas och
då verkar
solen vara extra röd
( )
sedan när står solen
på himlen
måste vara fruktansvärt
varmt då
atmosfären borde smälta
inte alls konstigt
att solen verkar vara
extra röd
( )
torkad krydda spröds över
tungan
som just tar emot fåglarnas
melodier
utlärda från den nyanlända våren
när kryddorna
landar stannar tiden och skriket inom
är som när
du pressades ner av röken från elden
i lägenheten

ubåt

en gunga ombord
storm på ingång
en natt som alla
andra nätter

sover djupt med
täcket insnurrat
likt vågornas fingrar
spelar piano

medan de väntar
tills alla andra kommit
till det planerade mötet

där de senare växer sig
till en och blir lika stor
som den största turban
du sett

morgonen kommer
att falla när
dörren in till
drömmens kärna
öppnas
en hink faller ner
fylld med kallt vatten

det sägs att det
ytligt
ser ut som att
jag har epilepsi

vrider och vänder
nätt och jämnt
skakar som någon
stannar tiden

genom att springa in
i ett stängsel laddat
med elektricitet

all vätska flyr
medan
ögonen granskar
hjärnan

håller koll
så att ingen annan
kommer i närheten

vänd på stenen

och öronen var
öppna den
natten

öppningens
insida följde efter
utsidans vind

det drog något
fasligt så
vägen blev lång

nedför trappan
in till köket
där
det
stod
en kvinna
och
en man
diskuterandes om
deras grann-
ar

hon som ville vara
en trevlig
granne
han som inte
tyckte det
behövdes
de hade liv att
leva
varför dra ut det
genom en
kaffepaus med
gamla kakor och
torra människor
när de kunde vara
tillsammans
bara de
två

himmel vad patetiskt
tänkte örat
fel dag att ha kiosken
öppen
bäst att vända skylten
veva igång motorn
och styra in till
hjärnan och
synda

"snälla kropp
kan jag få
en ny chans
någon annan gång
jag lovar att
sälja bättre
då"

gammalt gift dödar inte

frånskilda stammar
en man med starka armar
blivit äldre och svagare
tappar en efter en
ligger hjälplösa på marken
inte fått kunskap om
livet än
kastat ner löv utan att veta
vad som händer med dem
senare
trodde de hade ett hjärta av
barr
och delade med sig men
icke

nålar håller upp ögonlocken

vakna från tillståndet
med öppna ögon
vakna från tillståndet
med andning till livet
vakna från tillståndet
med stegen på vägen
vakna
slå sönder
bryt
veva upp
eftertexten från
en film
stirra in i rutan
medan den genomgår
förmörkelse
stirra in
förfall
krossas som en staty
demokrati
säg vad du vill
påverka din
verklighet

mittemot toaletten

ett tygstycke hängandes
med hjälp av
en galge
på en
dörr
som en docka med trådar
i ryggen
änglarnas vingar
öppna och se
vem som är skådespelaren
för nattens mystiska
stillhet

rutschkana

undrar när det går
över

undrar när jag når
ytan

undrar när glasbiten
skär upp
ett lager
skin

undrar hur ofta
kanaler
öppnas
och stängs

undrar vilka brev
som gick
igenom
under
första världskriget

undrar om
skyttegravarna
var bankerna för
vapen och
i så fall
vart de siktade
på att bli
efter de dött

deras sista skott
soldaten blir skjuten
i armen
reflexen avfyrar
ner mot marken
gräver mot jordens
kärna
retar vulkanen
som en gång i tiden
var allt

askmoln över oss
djävulens osäkra folk
påväg mot passkontroll
kanske får komma
till himmelen
trots allt
där mer arbetskraft
behövs

vaknar förlamad / bunden i det du sade

mäter temperaturen
trappan är hög
klättrar uppför muren
fortfarande grön
och blöt
busken som du vattnade
har massor med
taggar
kan inte förstå hur du
lät den fortsätta leva
endast för att döda
mina fantasier

sov i en annan säng
om du måste sätta upp
en gräns
så jag inte kommer
för nära
dig

17.4.10

en bild på väggen... En tunnel? / natten har möss

museum har
kala väggar
tavlorna med djup
kan inte gå dit
de hägrar
vandra på ängen
utan att blommorna
vissnar som ögonen
dreglar hos de
alkoholiserade männens
sömn går vaket medan
det utsetts för kretsloppet
ser drömmar rusa
sida till sida
en nedvevad ruta på en bil
farten är obeskrivlig
som giftet är blandat
med rödvin
rinner ner som silke
vänder sig bort bara man
knackar på axeln och
ska fråga något
jag har alltid tyckt att det är
konstigt att museum ska
se ut som det var en
rik mans hus så
prydligt och stilrent
allt är målat vitt vilket får
verken att se ut som om
de har värk
ligger i en säng
redo att dö i
sjukhuset som alla
känner till som
det bästa
när det gäller att
söva ner patienten
innan operationen
vad hände med källaren
som kändes som
högsta våningen
ateljén med små öar
går inte att undvika att
dränkas av färgens lukt
som en
tredimensionell film
första tuggan i en
grapefrukt...

dagens nyheter är framför dig, vilken enskild artikel intresserar dig mest?

solen lyser
igenom stråhatten
det ser ut
som du
har stygn
över hela ansiktet
som du
har en själ
fri för stunden
fri från en kedja
ett halsband med
stora ringar
väntar på att fyllas
med fingrar
ett blixtlås i
ryggen på klänningen
redo att bli neddragen
där den känner sig
hemma
där den känner sig
trygg att falla

du sitter vid strandkaffet
med solglasögon
läser gårdagens
tidning
tittar snett över
granskar de som går förbi
du sitter vid ett bord för två
med bena i kors
använder de som kompass
letar efter någon
riktar högerfotens tå
samtidigt som den gungar lätt
i luften
till den som du vill åt
till den som du skulle kunna
tänka dig att gå efter och fråga
om han vill äta middag med
dig
helst i kväll
eller hur är det med känslorna
är det ett krav att du
levereras idag
du som sitter i ett fodral
likt en ask fylld med choklad

laddar - mina egna - kanoner

kolsyran är
diskret
det var annat
förr
då höll de inget
hemligt
för mig
var som fyrverkeri
paintball smattrandes
i nattens svarta
täcke
knack, knack
någon där
inte ett ord
kom bara in
vi ska spela dig ett spratt
du kommer få se
morgonen tidigare
än tänkt

kolsyran är diskret
jag står och väntar men
stjärnsmällen inträffar
aldrig
nu kan jag åtminstone
njuta av
smaken
luta tillbaka och
skapa
från eget perspektiv

pj (lämna mig inte, du vet bättre)

mitt namn
misshandlas

de har tagit ett
koppel runt
och drar nu iväg

medan namnet är
medvetslöst

hjärntvättas av alla
affärer
de går in i

vem har gett dem
rätten att ta
det som de vill ha

jag vill då inte
stoppa blodet längs
mina vader

jag vill kunna gå
dit jag vill
jag vill kunna gå
ifrån

när jag hör
deras musik
närma sig
plastig som en
energidryck
trampas ner

följt av skratt som
kräver vax för att
hålla längre

håret vägrar
stämma in under
samma volym

tvingas
därför upp

som fåglarna och
dess fjädrar
fastnar i olja

ni är ytterst svaga
och jag kan inte förstå
vad ni har med mig

att göra

viking

rista in mitt namn i
askkoppen

döende av för många
vässade pennor
spetsandes mina lungor
snart fyllda
med bläck
rinner ner som en
nervös mans
svett
kostymen sitter perfekt
inte det minsta
för stor
menad att stärka känslan
för sig själv
någon som ger en kram
när man står där ensam
men
nu är den som om jägare
hotar en mammut mot
en återvändsgränd

pratar i en handstil
som ingen riktigt kan läsa
slarviga rökmoln
håller ingen rak linje
svävar uppåt likt en ballong
på ett nöjesfält
eftersmaken:
ett barn som skriker av att
alla hon älskar går ifrån
och de som kommer fram
känner hon inte till
det enda hon vill är att
åka hem
där hon brukar
sova

glasyr

ditt ansikte täckt
av fånigt glitter
ett fönster så
isolerat att det
kan spricka
bara man nuddar
det
discokulan i
mitten av rummet
en evig segerskest
klarade av
veckan
ögonkontakt med
alla
klatschar
hand krockar med
hand
vissa dras med
allt för
långt
som du
med ditt ansikte
täckt av
glitter
en fåfäng brand
jag vet inte om jag
vill gå ut med dig
och dricka
ditt ansiktsuttryck
kanske skrämmer
flaskan

våran vår blev deras

hur kommer det sig
att du aldrig
håller om mig
längre
hur kommer det sig
att lyktstopen aldrig
är tänd
längre
värmen går
någon annanstans
lyser upp en linje
där två enhjulingar
slås ihop och bildar en
cykel

vad hände mellan
dig och mig
du fick känna min hand
utan handske
den var så torr att du
behövde en
kyss
vet inte om min andedräkt
sög upp din
lust
nu är dina ögon gråa
tittar förbi
ser kusten
havet är nu lett av vinden
inte någon is
att glida

vi kanske tog det för långt
lät det spricka
och sjunka
långsamt

en. klump.

källaren
hissen och
låset
emellan
en landmina
stirrandes
krymper luftens
utrymme
kväver hungern
tills dess
händer
gräver sig ut
tar vad som
helst
vet inte vad
som väntar
när allt kommer
vill man inte
vänta in
utan skjuta sig
själv
direkt
fortfarande chansen
att välja
sida:
svart eller vitt

när socker fattas passar kanel på att attackera.

ett vimmel av gröt
små risgryn
nedtrampade frigolitkulor
smyg hastigt
fram
tårna knäpper fingrar
håller takten och den
torra grenen
som bryts är
cymbalerna mot öronen
väckarklockan skrikandes:
det är dags att
vakna

under bro: bror

djävulska far under
vattenverket
dränk mig i en
kloak
vill nå den sista fabriken
kärlekens land
innan jag börjar hata
hatet självt
kapar fortsättningen och
tar tillbaks

16.4.10

*

allt är så knepigt
alla måste knipa igen
om någon säger något
angående händelsen
så blir denne en
föraktad ovän

allt är så lömskt
inget är sant
man känner vad som är
rätt och fel
men vågar inte
tända på och
låta de andra äta de
brända korvarna till
lunch

allt är så meningslöst
vart slutar det
varför följer man med
kan inte jag få vara
en asterisk
någon betydelse som
gömmer sig vid kanten
medan de andra går
förbi

tror att jag ska
börja leva
i celibat
men samtidigt
sluta tro

vad det nu finns
att tro

nerver / sträck ut / bilda vingar

flera rötter som bryts
och går andra vägar 
ingen av dem
når dock aldrig upp
till grenarna
knappt halvvägs
vad är det som är
så svårt med att hitta
svaret
den rätta formen
till träning och få
styrkan att vara rak
i luften
är det egna egot
ett hot
ska vi luta oss mot
andra
falla avslappnat
veta att
vågorna för oss hem
förr eller senare

måste något vara helt för att hålla?

ett komplett
fiasko
allt och då
menar jag
allt
gick åt olika
håll
håret besteg
morgonen
som aldrig förr
och vem är jag
att döma
när det var jag som
startade kriget
mellan drömmar och
verklighet

en blond kines

grannflickorna de
viskade lika diskret
som en trådtelefon
jag blev genast
misstänksam
vred huvudet
några varv
för att vara riktigt säker
på att de inte försökte
fälla mig
få mig att på något sätt
bli intresserad
när jag mötte deras blick
fnittrade de och kilade iväg
det var precis som om
de hade lagt en bomb
vid platsen och
sprang bort för att få skydd
jag ryckte på axlarna och
höll dem kvar
i öronsnibbarnas höjd
det var kalla vindar som just
påbörjat en offensiv
jag visste redan då
att jag var försenad

faktor

nej
det blev visst
inga
färger idag
trots att
jag hade förberett
med tårar i en
mugg
och smuts på mina
fingrar
från olika platser
som jag kunde blanda
och skapa
en alldeles egen
självcentrisk värld
byggt på
samarbete
funderat ut innan
jag har börjat

det är läskigt
hur mänsklig
jag är
säger att jag ska
göra något
men sedan faller
viljan bort
och kroppen blir
modellen för
hur man ska
sitta på en stol
undrar hur den kan
hantera det
utan att bli lite mera
framåtlutad med tiden

medan den kan
hantera att stå rakt
vid ett beslutsamt förslag
för kommande dag
och dess
prioritering om vad som
ska vara först med
att sätta fart

det bästa är väl att
aldrig
sätta sig
försöka att
stå upp hela tiden
huka sig någon gång ibland
när man ser en bok
på en parkbänk
läsa medan man går
jag tror att effekten gör sig
bättre då

15.4.10

till och med linjalen bugar

kranvattnet så rakt
samtidigt
innehållandes vågor
förvirrar ögonen
vi kommer aldrig att
få se kärnan till
havet
och då kan man undra:
är det mest
nödvändiga okänt?

så blir det

nej
imorgon ska jag
allt
måla
gå bort ifrån den
svartvita
rullen
ett tag
se från håll och
skvätta lite färg
där det ser alltför grått
ut
gå över namnteckningen
på stranden
gjort med en pinne slipad
av vågorna
torr
av solen
ger den sedan
till hunden
medan vi promenerar
barfota
får bort alla små viktiga sandkorn
med havets dregel
de små sandkornen
som bara spelar en roll i
framtiden
men det bryr vi oss inte om
nu
men imorgon
då ska jag måla
ett åskåväder över en
savann
zebror som flyr
krokodilerna så hungriga att de
för första gången
slitit sig ifrån
träsket
ska vi äta svamp någon dag under
helgen?

din hand i min

du vet förmodligen att
ditt hjärta är
lika stort som din
egna näve
men vet du att
ditt hjärta är lika stort
som min
näve också
vi är lika långa har
lika stora händer
när jag var i slagsmål
tänkte jag på dig
är inte det
hemskt
en spegelbild
jag hoppas att den inte
krossas
jag vill inte slå dig
jag vill inte låta dig komma
in där jag är
när jag är som värst
värmer whiskey i mikron
får den att koka och skvätta vilt
min tunga ut i fingertopparna
när jag skriver det
som trotsar mitt sinne
existerar bara ett sätt att skicka iväg
saliv på innan brevet sluter sig
finns ingen ärligare vätska att
dricka upp med vattniga ögon och
för stor morgonrock

dagens artikel

läste om en
katt idag
hade fått
nio skott
i sig
jag tänkte då
vilken otrolig
katt
trodde bara
att de hade
nio liv
hur många
kan då denna
ha?

blå målarfärg föräter snön

hon fortsätter
att skicka
brev
begriper hon inte
att jag
måste hinna med
arbete
hon fortsätter
att skicka
brev med
parfym i
man ser det
när de faller ner
från brevinkastet
fartstreck i
luften
blåa sken
gör all framtid
suddigare än vad den
egentligen är
allt som jag ser
minnen från
fyra fotspår i snön
tog henne i famnen och
snurrade runt
vargen skulle inte
kunna följa
genom att se
att leva lätt var svårt
för alla sinnen
efteråt

omslagen famnar (på deras sätt)

barnen sura
får inte höra

samma saga
bara olika
versioner

som är sämre
än vad de
kommer ihåg att

originalet var

far ledsen

men mor blev
hjärtlös i
hans ögon när
hon sade att

kärleken för honom
var som
bortblåst

helt plötsligt
för inte så länge sedan
det gick en dag

och nu ligger det bara
deckare vid nattduksbordet
som letar efter
svar

natten står lågt, solen står högt

facklans lågor flätas
filtens längd slutar
med tussar
som lodjurets
öron
inte underligt
att dina drömmar är
ljuvligt lugna
picknick i parken
samtalar med solen och
spelar klassiker
med en
ostämd gitarr
kanske sanningens klang
blev varm och kär
första gången jag
såg dig
gåendes blind
i sömnen

inget stöd behövs

våra steg rimmar
håller en takt
som ingen annan
kan likna med
ett ansiktsuttryck
en ande inom
bara vi som kan
vägen
leder till bildning
tillsammans
ingen splittring
allt blir ett
melodin i huvudet
ligger och snarkar
förstått att hjärtat
kan den utantill

när barnet vill ut

ligger medvetslös
åtminstone förlamad
fjäril på toppen av
min näsa
vingarna håller balansen
mina ögonlock vibrerar
men håller sig öppna
kan fortfarande läsa
förstår vad den vill säga
här för att hämta
rädslan som ligger i magen
aldrig tidigare kommit ut
men vackra beslut
inkluderar alla hål
infattar de som innan blivit
uteblivande
de bakterier som inte gav
något speciellt

lågans tält

kan du inte komma
lite närmare
jag vill läsa dina
handlflators palmblad
de verkar vara så
lugna och lätta
likt stigar utan någon
som helst plan
hur det är
tänkt att
man ska gå
välj själv
välj
okej jag tar en
splittrad
kanske känner igen
mig och
kommer rätt

hängmatta när jag
lägger huvudet
hängmatta i en
spågummas tält
levande ljus slukar solens
halvdöda tryck
en kraftmätning av
olika egenskaper
från och med nu
föredrar jag det levande
över det döda
som dina händer
verkar se mina ögon
när de lyser av
entusiasm

14.4.10

kavla min kropp

sjunger
sjunger om
bortblåsta
vantar
sjunger
sjunger med
en röst som
hugger stelt
i någon
vinterklädd
knivens ena
halva får
spegla
hjärtat som den
andra har
borrat sig in i
vill känna en
puls som är
lugn
inkavlad långt
inne bland
värme
tät luft
vill känna
extra skin på
händerna
såren har inte
läkt ännu
såren sjunger
men inte så
högt så att
öronen
hör

hus inget hem, vänta inte för länge

en skåra
ett öppet hål
ett sken och
en skugga
konturer av
en gestalt
släpper ner
en cigarett
luften som
andas ut
blir till rök
som rop på hjälp
men kvävs av
stress att få
nå livets
planerande slut
tid och vilja
som elden
och himlen
skrattar
ofrivilligt åt

byxorna brakar

en sten med en
sträckt muskel
kastad för hastigt
rullat ojämnt
svängt utan
förvarning
en sten med en
sträckt muskel
sprickor i huden
kärnan växer
grundar munnen
det första den
säger
svårdom efter
svårdom
smärta av att inte
minnas vem
man var
av att inte veta
vart man är
på väg
den som bantar
får inte längre se
några pålägg
en helt ny smörgås
som en len
bebis stjärt

den vite gåendes i regn

örat ett
lås
radiovågor
öppnar
eller isolerar
beroende på
vad det
sänder ut
denna gång:
tenor
hon kan inte
hindra
handen från att
öppnas
avslappnat och
låta den kittlas av
en fjäder

skäggstubb en
perfekt
grusplan till den
fotbollsälskande
kinden
gillar att hålla den
nära intill
sömnen
blanda tankar i
luftrummen

tänder ilar

rubba rostbrödet
svalnat från
tidigare brand
askan ska ta
vingslag från
toppen
vara som vågorna
mot land
stora och starka
fäller
kustbevakningen
ögonen
sjunker
sista de ser är ett
barn
skriker efter mamma
behöver en
hjälpande hand

under svajande svart: skimrande vitt

tidig morgon
dagens första
promenad
hunden en
jack russel
tar tungan som
en spade
skrapar upp
frost
vita hårstrån från
en dröm
redo att

vi ses, sa han

Trasor trasslas ihop
Knyts hårt
Håller andan
Kastas upp
Siktar sig in på
Det öppna fönstret
Där en kvinna sitter
På en öde ö
Väntandes på att få
Komma ifrån
Tillbaka hem
En strävan av naglar
Som försöker
Gräva efter en
Utväg i
Sanden
Dock likt
Berg
Tur att någon knackar
På axeln
Desto bättre att hon
Märker det

silfur úr gull

Fåglar från
En fjäder
Äggen gömda
I det högsta
Trädet
Skuggan från
Stegen når
Längre
Klättrar ner och
Faller till
Vardagsrummet
Som bara
Används under
Helgen

cercles de fumée

Franska är det ytliga språket
För kärlek
Lockar i håret
Karuseller i
Polkagrisklubban till barnet
En man med rökiga ord
Ser bara dig och
Du bara honom
När han
Långsamt dricker
Ditt blod
Slukar sommaren
Behåller den tills han vet att
Du tror att
Ni kommer älska er förbi
Ungdomen och
Växa tillsammans

Kläder som formar

Trikåer med
Grunden ståendes på trådar
De osynliga
Mellanrummen analyseras som
Smutsiga bakgårdar
Inget att bry sig om
Endast alkoholiserade män
Hängandes i trapets
Ligger i deras natur att vara
Uppkäftiga och
Leva för stunden

13.4.10

Älskar/Inte

Varför ger
Du
Mig
En ros?

Den är
Döende

Betyder det att du
Skulle kunna
Dö för mig
Eller testar du bara
Om jag skulle
Kunna rädda
Dig om du skulle
Ligga här
Halvt förlamad och
Hosta blod?

För jag blir rädd
När jag ser
Den
Slänger mig efter en vas
Fyller den med vatten

Även om det skulle gå
Snabbare att
Skyffla upp
Mitt svett

Sedan
Knycker rosen ifrån dig
Attackerar vasen
När pulsen är nere igen
Ser jag att kvisten har
Gått av och allt som var
Betyder nu ingeting
Längre

Tåg av glas

Tårar rinner ned
Kristallkulorna
De berättar mer
Hinner du titta in
Innan hjulet
Slipas ner och blir
Ett med huden
Ögon speglas
Värmekamera
Visar
Kärlek och dess
Punkt
Är den spikad
Långt ned eller
Högt upp
Sekunderna brinner
När det kommer till
Att förstå fortsättningen
När känslan av evighet
Tagit slut

Kål

Kråkor är judarna i
Fågelfamiljen
Tar hand om de andras
Värdesaker
Som de annars skulle
Glömma
Bland matrester

Kråkor är judarna i
Fågelfamiljen
Genialiska som de är
Gråa
Vet hur man tar från
Vardag
Och skapar helg

Kråkor är judarna i
Fågelfamiljen
Behandlas lika illa som
Fåglarna
Handskas med vintern
Inget bo över
Får göra ett eget som
Störtar av regn
Och fiskars snabba död
Av örn

Väder genom tunneln

Lokomotiv som ett
Motiv som ett
Skäl att
Vi ibland lägger på
Lock för
Öronen när vi
Inte vill höra
Mera av
Vad det är för
Väder
Utanför
Bara vi känner till
Vårt egna
Så kan vi vara säkra
På att vi lever
Och ska
Dö förr eller senare
Som namnets stavelse
Staplas och blandas om
I en enda röra

spö[a] inte hästen

Ratten ratar ditt förslag
Snurrar ett par varv
Styr dit där den kan
Gå efter egen lag
Köra ifrån dina händer
Känna sig bar
Tom på ränder
Inga strängar på gitarren
Inom där ljudet ekar
I sin helhet
Njuta i en verkstad

Pågår

Måste vakna upp
Kan inte vara något annat
Än en mardröm
Varje gatsten som jag går
På faller behagligt.
Bär en stad med mina
Axlar, ingen aning
Om jag kan vakna upp:
Åtminstone ta en
Paus. Gå in på ett
Fik, fråga vart
Jag ska styra mina steg.

Behöver rensa halsen
Ingen chans att komma ut.
Har en stad
Och staden är skogen och
Skogen är sjön
Sjön är den som är
Packad med trä.
Du slaktare, hugg ner mig
Det borde finnas
Vätska kvar i kärnan min
Gör det nu
Det lär du tjäna på

Ett ögonblick

Blickar ut
Bortom dina
Ögon
Tänker på vad
Du sade
Ville ha hjälp
För det
Krävs två
Betyder det att
Det är mig
Du vill
Ha?

svårt att inte darra när man siktar på det man vill ha

Gårdsplan

Äng fylld med

Ägg av
Uttryckande sprickor

Hav av blommor
Fulla av frihet
som

Aldrig fyller upp för
Ensamhet eller sällskap

När ska vi kunna gå
Hand i hand

Utan att känna att vi dras
Mot fel håll

När ska vi kunna lägga oss ner
Vissla falskt

Känna oss som hemma
Fastän vi är på okänt land
där

Vad som helst kan hända
När man minst anar

Det är väl ändå det vackra
Med att gå bort från allt

gå bort från skölden

Vid sidan av ett örngott
Vilar med mitt metspö över axeln
Fiskar under isen
Kunde inte förstå hur det inte hade
Hunnit med att smälta än
Husen av tegelsten
Blivit till sand
Lika varmt
Ute som inne
Men inte under örngottet
Håller sig fast
Iskallt
Kanske väntar på att tvättas för hand
En balja fylld med varmvatten och
Personlig närgång

12.4.10

Les grognards du vallée

Dolda egenskaper
Fältkniven utan
Förvarning
Klipper inspelningen
Hugger hungern
Skruvar dit en
Extra mutter
Allt blir som ingen
Förväntat sig
Icke publikvänligt
Mästerverk går
Mot strömmen

Föddes på ett plan
Flygandes motvind
Känner fortfarande
Lock för öronen
När jag hör musik
Som inte får hål i
Molnen
Aldrig hört deras
Skrik som
Kroppen liggandes
På en spikmatta
Sinnet i frid
Dyk med
Mig
I
Vardagen
Känn
Hel-
Gen
Smeka
Dig
Svarta katten går
Över din
Väg
Den som annars är
Så fåordig
Så att den säger allt
Säger nu så mycket
Man kan tro att
Man är
Någon annanstans

répression

Skaver
Kliar
Svider
Om jag bara
Kunde
Ta bort skorna som
Ett plåster
Snabbt som tusan
Som tusen nålar är
Likadana
Smala och spetsiga
Jag ser
Modellerna gå
Uttryckslöst
De vill inte bli köpta
De är redan slitna
Som slavar
Kläderna vill där ifrån
Inte lyckliga
Döljer nakenhet
Så vackert
Finns det något som
Egentligen är
Lyckligt
Kanske före
Kroppen fångat själen
Med lasso
Runt halsen
Mister allt syre
Endast ett skynke att
Trä på
Som man
Tänder ett ljus
Vid ett middagsbord

empreinte

Jag filar då inte
Naglarna
Jag klipper dem
Rakt av
Låter inget lida
Dränker kvarlevor
Direkt
I ett statligt hav
Fingeravtryck
Nästa morgon på
Badrumsspegeln
Berättar om
Föregånget smuts
Och vart jag
Fick det
Ifrån
Inget annat än att
Erkänna
Varje gång
Vill inte vara någon
Annan
Även om det
Känns så

om[bre]

Hjärta av sten
Kommer ingenstans
Du skugga
Åh, skugga
Varför följer du
Efter mig
Har du ingen
Ingen egen vilja att
Utgå ifrån
Finns mycket som man
Kan dela
Ska jag hjälpa dig
Emellan
Bordsbenen där de ovan
Ritar upp en
Plan utifrån en karta
Kriget
Det är kriget
Hjärta av sten
Du är en av
Dem
Gråter inombords
När din vän
Blir hemskickad
Han som såg det
Positiva
Att allt var för en
Stor familj
Deras dricka var
Svett

gant

Sjuksköterska
...
Ett beroende att
Skratta
Över lagar
Du ligger under sängen
Inte medveten om att
Någon kan lägga sig ned
Pressa ut vita lögner
Få dig att svartna
Bjuder andra handikappat
På öppet hus
Gräv i munnen
Innan den stängs
Igen
Uppstår i annan form
Som kan äta upp
Män som äter
Män
Lögnerna är nu sanningar
Du säger vad du
Vill
Hatet flödar ut
Vem är du
Såg dig runt hörnet
Det är många svar
Många som ger poäng
Med vad ger
Mest
Om inte
...
Respekt

sur le coup

Krokben planerat till den som
Gräver gravar utan att veta
Sitt egna öde
Ingen bör kunna se eller använda
Framtidens penna
Därav
Låt de som dör
Sjunka ner av sig själva
Behöver ingen hjälp
Tänk på att ditt egna kaffe kallnar
Rätt så snabbt
Det har hänt förr
Gäller att vara med i svängarna och
Raksträckan kan verka längre än
Vad den egentligen är
Förvirrar synen när
Kroken hugger kappans hållare
Ner på knäna
Prisar gud
Med allt
Du har

refroidissement

Får de
Som arbetar
I teaffärer
Kafferaster
Får de
Som arbetar
I pubar
Någon sömn
Under natten
Det vill
Säga
Vaknar de
Eller
Håller de sig kvar
I drömmen
Tills
Pensionens
Maktlösa vätska
Svämmar
Över

réservoir plein: prêt

Sparkar igång den
Döda hästen
Rider in mot mörkret
Inte bara
Självförtroende som
Ett flygplan
Utan också
Hoppet

11.4.10

en pelare sjunker genom molnen

En brunn i mörkret lyser
Tittar ned
Ser endast ett vitt sken
Bländar som
Solen gör så att man nyser
Frisk vätska
Tar bort alla bakterier
Omringad av
Smutsiga väggar
Pressar ut
Om bara alla fick ta del av
Fontänen som
Strör magi över legenden
Människan

-->/<----

Varför springa när man
Kan gå
Jo, man är hårdare bunden till
Jorden när man går
Finns inget som är nödvändigt att hinna
Om man springer
Långa kliv
Flyger över elden
Ser huden färgas
Varför gå när man
Kan springa
Jo, man hinner inte med att se lika
Mycket när man springer
Orken tar slut
Når inte det man vill ta på
Om man går så
Hinner man känna innan tårarna börjar rinna
Känner när man dör och föds om i
Olika omgångar

L'a'mnar religionen

Lämnar hemmet som jag
Kom hem till
Det var inte som jag
Mindes
Det var uttunnat på folk och
Om man tänker efter så var det
De som gjorde så allt levde
Lämnar hemmet där jag under hela
Mitt liv bott
Jag har växt och är för stor
Kläderna och modet är långt bort
Jag har förändrats är inte som jag var
Förut
Lämnar hemmet som jag
Lämnade under en kort period
Vad jag insåg var att det finns så mycket mer
Att leva upp till

Krist-all

Vattenfall förbi
Stenar
Fjäder bakom
Blad
Luftrummet med
Skatter
Regnbågar av
Ytliga sidor
Visar djup
Men är bara väggar där
Kranvatten speglas
Kranvatten från
Dina ögon

mooie

Blå måne
Du blir allt
Vildare
Seglar bort som en
Näsduk vädrar lukten
Från den som reser iväg
Försvinn
Jag ska inte tvinga dig
Att vara
Kvar

sagenhaft blues

Flickornas naturliga utseende
Tillhör nuets skeende
Befinner mig i en lägenhet
I centrala Paris
Står på balkongen
Målar av nattens lugg som är
Lite för lång
Stör de morgonpigga ögonen
Tappar telefonen i det röda vinet
Dricker upp samtalen som bara var
Slöseri med tid
Lutar mig bakåt
Undrar vad de egentligen sagt till mig
Jag kan inte franska men jag
Föreställer mig att det de säger är
Vackert som staden vilket är en flicka
Utan hästsvans
Utan flätor
Bara utsläppt som
Brudklänningen tar upp gruset

Halvstek

En näve solstrålar
Vågorna stoppas av hud
Se de unga åldras
Arbete skötas automatiskt
Musklerna lägger sig ned
Godnattsagan sjungs ut
Bergen som speglar
Istiden är vad vi blir
Drunknandes i öknen
Fastbundna inom
Våra kroppar
Var och en

Två torn

Av spindelnät mellan
Två björkar
Går jag igenom
Hör de dödliga änglarna
Spela harpa
Som en sköldpadda
Kryper jag in
Vill höra vad de har
Tycks vara mer än
Bara talang
Hör cirklar med ålder bunden
Erfarenhet av motsatser
Blickar stirrandes
Mönster skiftandes
Färger med vinden komna och
Bortblåsta
Hemmet funnet när
Pianot visar
Mörkret

;Faller

Faller
Som ingen
Någonsin
Fallit
Landar
Där ingen
Någonsin
Landat
Jag är
Där inte tankar
Når
Går inte att
Tänka sig
Till
Blir då bara
Svårare att
Förstå
Ta bara stegen
Dra i repet
Koncentrationen är inte
Nödvändig nu
Bara gå
Släpp in de som knackar
Låt de stanna
Om de vill
Din vilja är deras
Innan du är stark nog
Starkare än någon
Någonsin varit
Den som faller igenom
Verkligheten
Finner något som är så
Verkligt att det blir
Overkligt
Futurism funnen i ett
Tidningsställ smal på tidningar
Synliga revben från 1994
Inser först efter vad som påverkat
Gjort mig till mer än en deg formad av
Dagar som jäser och inte tycks vara
Något mer
Än en
Ballong med vinden till hjälp
När stormen kommer
Vart man flyger då
Det vet jag inte
Bör vara så att det är olika för
Person till person
Magneten är trots allt jordklotet

10.4.10

ripieno

Drar armarna
Höger till vänster
Ärmarna räcker inte till
För liten kavaj för
Friheten
Allt är gratis
Men det finns inget
Behov
Jag finns bara jag hör
Min symfoni
Spela säsongens smaker
Runt min kropp
Utan att röra
Förstör tornadon min
Förståelse till
Ensamhetens påverkan
Vem
Vad
Är inte med mig
Var jag än är
Ögonen öppna eller slutna
Kroppen som en
Mussla
Pärla funnen i smutstvätten
Långt nere
Långt bort
Alltid någon form av
Lycka

croissant

komprimera
kokta knogar
knyter knorrar
kladdar kvickt
kurviga kvinnor
kröker kroniska kronor
kuslig komik
kullar kan kuva krångel
killen klarar kyssen
klotet kilar
konstant kul
kinden kisar
kliar katt
kastar korten
krymper kast
kusten korar kilowatt
kvalets kontrast
kall

/

Skiljer på
Vind och
Vatten
Saxen är
Marken
Det avvikande är
Helt /
Halvt
Ute /
Inne
Över /
Under
Papper vikta
Få plats i kuvert
Skickas i samma takt som
Livet slits i bitar
Säregen hudfärg när
Tungan inte längre är
Bunden som
Dörren till
Kylan

plexiglas

Kan
Inte
Betala en
Resa till dig
Men vill
Att du
Ska
Försvinna
Kan
Inte
Köpa dig
Du står bara
I skyltfönstret
Och ler
Får mig att gå
Omvägar
Hur ska jag
Kunna säga
Att jag
Ger mig

Ledesen

Rundgång med
Rusningstrafik
Köer som slår
Dubbla slag
Direkt till hjärtat
Befinner sig
Länge nog
Att få sinnet att
Uppfatta livet som
Snabbt och
Rakt
Väntar på att få
Komma hem
Även om
Arbetet aldrig tar
Slut

Góðan daginn

Här kommer alla människor
Spegelmänniskor det är
Vi som rusar med tsunamin
Regnfåglar här på jorden
På väg till jobbet
Gissa mitt namn
Det du säger
Byter jag till
För jag är olik för var dag
Vädret står då aldrig stilla
Julia skicka ner ett rep
Behöver en fristad där jag kan vila
Ifrån de andra
Sittandes på axlar
Hållandes i händer
Vill kunna ta tag i luften själv
Bestämma indigrenser medan jag
Rör om
Livar upp kvisten som dött

säkerhetskontroll

Luta dig
Långsamt mot
Spiken
Fläkten flämtar
Fågelboet
I privatlivet
Hunden ståendes
Omringad av
Kliniken
Virus funnet
Men det är okej
För mig
John är ändå
Okänd

bachyn

Haken
Rak
Gör hål i
Jackan
Spänner sig
Skjuter ifrån
Knappar
Fisken i
Snön
Har många
Lager med
Kläder
En grotta till de
Lekande
Barnen
Fadern kommer
På kvällen med en
Lykta
För nära elementet
Den röda tråden
Brinner upp
Hur
Mycket
Kan man
Laga

"..." som naturen

Risiga moln
Spetsiga och
Mystiskt blå
Spjut som
Fiskar på land
Möter marken
Med en
Ogenomtänkt
Kyss
Visar vart kärleken
Finns

djävulskt solklart

Vattenfall
Magdans
Blodet kokar
Tanken sätter
Ankaret
Ändlöst
Runda svängar
Upp eller
Ner
Svängar är gränser
Rakt igenom
Studsar tillbaka
Kniven mot brädet
Hugger tills
Grönsakernas vätska
Försvinner

Laktos när allt
Överansträngs
Bubblar
Förtränger spelrutorna
Går över
Bryts
Faller igenom
Drunknar i
Anfall
Nerver kör om
Nerver
Slalom på motorvägen
Det händer alltid
Det förstår man när det
Händer en själv
Bältet för hårt
Stannar när kontrollen slängs
I väggen

Kalendern begår
Självmord
Vajar hängandes
Fåordigt förståndig
Har krävt för mycket från andra
Inte varit sig själv längre
Gör det för världens bästa
Framtids hälsning

9.4.10

orm

blommans blad
vassa som
solstrålar
hugger av min
kontakt med
ljuset när
de tycks falla
dämpat mot
marken
men
volymen så hög
att explosionen
får frekvensen bli
till barnens hopprep
imiterandes orm
knäna borrandes i backen
vill trycka mot din höft
ha dig här
kvar
länge

Avvikelse

Vålnad
Varulv
En
Fälla
Jag har
Ett hål
Med var
I
Månen är
Så lik
Den lyser
Upp
Får gräshoppor
Att spela
Jorden fuktig
En
Kyrkogård
Alltid öppen
Reser mig
Går ut
Hålen täckta
Med de
Begravdas blommor
De lyser medan de
Dricker min kraft från
Djupet innan
Stegen
Sedan faller de handlöst
Ihop
Mörkret äter upp kylan
Jag
Följer med
Redo att bli blind av
Soluppgången
Blind och
Döv

blåtira

Krossad kärna
Hjärtlös skepnad
Soppas ner i en
Papperskorg
Djupt hav korsar
Livet
Långt nere kryper
Mörkret
Väntar på att få
Åka hissen upp

ruisa

En stång så
Hård
Håller hon
Fast vid
Tränar inför
Cirkusen
Repeterar
Volter
Lockar med
Talang
Flera vill veta
Hur man
Älskar utan
Det sexuella i
Centrum
Mer ett
Spel
Kön
Emellan

scuni

Det sköna är
Hur man än vrider
Ett fall mot en
Luftig säng som kan
Tappa andan många gånger
Styra bilen
Uppför berget med
Kurvor nära stupet
Kroppar som
Slår omkull kroppar med dess hud
Så len att man glider av
Man förstår
Med ens att det inte är meningen
Ansiktet gömmer sig
Blygheten så söt och reserverad till
En

8.4.10

uppför

Moln över moln
Skugga över skugga
En raket igenom
Flera stenar faller
Steg i leran
En garderob i ett tomt rum
Samma trä som golvet
Bjuder in till det undre

En lampa på en öppet gata
Samma ljus som solen
Bjuder in till hettan inom

En människa utan skor och strumpor
Samma ursprung som jorden
Bjuder in till naturen

Stig på stigen

Från
Gräsmatta till grus
Emellan en linje
En ryggrad
Där inga vingar hos
Änglarna finns
En tråd som en
Gummisnodd tar tag
Precis innan näsan nuddar
Kan känna lukten och
Föreställa
Bygga upp staden på
Vägen upp
Bestämma innan
Språkets tunga
Vecklats ut

Fikulat

Fiket fick tillstånd att ge
Sittplats åt de som ståendes
Passerade förbi
Rädda att se världens gravitation
Försvinna
Bli tvungna att böja ryggen för att
Inte huggas av svärdet

fäu

Droppar av färg
Grundar ljud
Påminner om fingrar som
Kramar om en
Pistol
Kan sätta punkt
För
En
Sek-
und

7.4.10

Brittisk dagspress

Hunden på puben
Varje veckan
Efter en lång sådan
Tog han bussen in
När han skulle
Gå över vägen
Blev han överkörd
Ratty var hans namn
Läste detta idag
Måste varit förarens fel
De sade att
Hunden som var
Tio år
Alltid var
Försiktig när han
Gick

redning

Ugglan i skogen
Ambulansen stillastående
Det dunkla mörkret
Behöver ljus
Om det ska
Fortsätta med att
Färgsätta döden
Utan redskap

leketri

Dela
Äpplet
Se två
Gungor
Gunga
Med ungar
Fram och
Tillbaka
Tills deras
Mödrar ropar
"
Det
Är mat
!
"

Resande

Resande fot
För mig gör det
Bara ont
Man kanske måste
Vänja sig
Vara hemifrån oftare
Se in i andra ögon
Bredda sitt inre men
Bli smalare yttre
Få plats i folkmassorna
Fylla upp en lokal med
Sin röst med
Resande språk

Lutande

Något speciellt med
Marken man
Först gick på
Samtidigt:
Vad har den
Som inte
De andra platserna
Har
Där de stora
Slagen utkämpades
Islandshästarna springer
Stora städerna står
Jo
Mig

Drunkna

Duvan försöker att
Hitta takten
Stegen som slår ett
Slag för
Vägen
Kommer för nära
För att synas
Vet inte vad framtiden
Har att
Bjuda
Mer än brus
En satellit cirkulerar ifrån banan
Som den var tillsagd att åka
Inne i ett hörn
En kona rundad

6.4.10

Koppel lossnar

Skogens rädsla är stad
Den som kväver
Men i mitten finns parken
Där ekorrar och hundar
Leker kurragömma
Fönster
Överallt
Utanför där det står stilla
Finns öppningar
Friska vindar av ånga
Gömmer de som är små
Känner till
Ingångar
Blandar namn när de öppnar
Vad är frihet

Tax i Hyde Park

Taxibil med modern musik
Kör i livets hastighet
Destination efter destination
Ger ny pusselbit
Pengar betyder ingeting
Samtal som ger
När vägen tar åt sig och tömmer
Din burk

Tänker oklart i London

Jag önskar att länder
Blev till
Öar
Då skulle de kunna
Dricka
Och på så sätt växa
Fortare
Stanna högre

it's alright

Lägg mitt huvud på disken
Hugg fem gånger med kniven
Vill kunna fånga tankar
Innan de rymmer
Inte tänka två gånger
Ska känna hur det var första
Varvet

Foråtenäsp

Röken som stenras
Din cigarett som en
Operasångare vars ton
Spräcker fönster
Din hälsa som din ekonomi
Vem ska betala för värmen
Som du bröt av och slängde iväg
Du kramar dig själv
Du kramar dig själv
Knäna svaga faller ihop
Rullar nedför
Det är som ett ägg på en B-Sträng
Kycklingen säger sitt
Försöker få den som ska döda att
Tveka innan det är försent

IblandmåstemanvaraliteRak

Valv för den gamle
Med ryggen böjd
Valv för den som ger
Tills den själv inget har

Rosenris

Spiraltrappa längs tårtan
Många rondeller till
Prestation Innan man
Förtjänar en god bit
Finns så många underkända
Kända som inte fått känna på
Rännan

L

Mina strumpor
Dödlig orm
Betten är få men
Påverkar vägen av
Flertalet mil
Stoppar blod
Vass i ån under
Sommaren
Myggorna är här
Kliar nervöst när de
Rör mina
Egendomar
Rykten sprider sig och
Ramar in den jag är
Hängandes i ett förråd
Damm istället för snor
I näsan
Jag lever i det föregångna
När jag
Tänker på
Dig

De fina männen tillhör de smutsiga kvarteren

Dragkedjan sluten
Bergen ensamma
Tillsammans
Snö på topparna
Likt
Löddret efter en båt
Flygplanet reser över
Skatterna som människorna
Inte vet att de vill åt
Nu
Sittandes på ett silverfat
Snurrar runt
Rensar
Tar bort det som de
Kallar skrot
Men det hela kan såklart tyckas
Tvärtom
Som allt annat i andra hand
De vill inte vidröra det
Som osynligt är

Flickan tänker:

"Det var länge sedan
Min mor lät mitt hår
Växa och vandra fritt
Nu knyter hon mina skor
Så hårt att fötterna inte kan
Dra in luften lika djupt och
De har inte orken att gå
Lika långt som de skulle kunna
Utan"

5.4.10

ighsay

Eld på huvudet
Slocknar sakta
Blir senare till aska
Försvinner av en pust
Äter ägget när det kläcks
Syret tar slut hos någon
Medan magsäcken blir
En värld för sig

Tegelsten

Rutor finns till att smälta
Breda ut sig
Stapla sig på deras tvillingar
Bli en väg eller vägg
Beror på vad de vill göra
Med personerna som befinner sig
Vid området

Jag i bussen förbi

Ett beslut och de är igång
Flera år kvar till målet är nått
Men de vet att alla
Litar och tror så de kämpar som
Allt annat måste
För att bli något mer än de blev
Handlar om att bli nu och inte vara
Som då
Ögonen har så mycket mer att se och
Meddela än att utforska samma tavla
Dag efter
Dag

Frost skriker i morgonsolen när skon närmar sig

Vingar så stela skakar
De är som frusna
Hoppas de inte går av nu
När vi är så nära solen

Över axeln

Soppsäckar utanför husen
De kommer antagligen i morgon
Och hämtar den
Föregående veckan
Soppsäckar utanför
Det kanske är någons hem
Inom
Inte råd med skydd för virus
Andra ser på dem som
Sjukdomens vän
Till döden
Stadigt håller det kungliga svärdet
Hugga av globen i galaxen

Morgonen kryper

Gatorna påverkar
Går med de rena
Blänkande
Skorna
Fälls av tyngden från
Smutsens år på nacken
Gatorna som nyvakna
Sträcker sig lite extra
Trafiken som hetsar är
Massage som stannar tid
Beräknar hur luften ska
Få plats mellan
Revbenen som lätt kan få
Sprickor

Flygturen

Flög upp idag
Såg att det var flera våningar
Med moln
Precis som
Med hud
Där inga moln fanns såg man
Rakt igenom
Sår eller ren öppenhet
Nere på jorden
En människa orakad
Sittandes vid bordet
Mitt i ett samtal
Med naturen

En bit längre bort
Var det tätare
Stängda rum
Öppnade utan att fråga
Kom in
Olägligt
Rubbade mer än
Humöret
Också rutiner för
Tidpunkten
Mörknade
Mer än bara skugga
Från ett annat moln över
Mörknade
Tyngden av tårar föll
Taget med vinden
Kämpandes mot
Solen

4.4.10

går i sömnen / väck mig när fredag är här

Kroppar under täcken
Multnar bort
De sjunker in
Bland kuddar och deras
Egna fantasi
Berg och deras sprickor
Grottor ser ljuset av en
Verklighet
Men är den detsamma som
Ögonen skådar när de riktas ut
Genom ett fönster på ett
Flygplan
Högt uppe i luften
Surfar på lödder
Går i sömnen
Ett fall från
Döden
Krävs en säker landning
Fel orsakar trubbel
Våga vara kvar i drömmen
Ta tag i repet
Svinga dig från en sida till en annan
Medan havet under
Brinner

Register

Letar efter någon
Nu när jag
Hittat mig själv
Letar efter någon
Kommer behöva
Någon vid min sida
När jag går och
Lägger mig

Kyrkogårdens grindar
Gnisslar tryggt
En katt går vid mitt högra ben
När jag går in
Höga murar med djupa dalar
Omringar
Kan bland
Annat tyda
Keats
Wilde
Dickinson
Blake och
Yeats
Ruttna
Mänskliga träd
Jag går och vattnar
De verkar behöva det
Medan
Rötterna dras intill
Smyger
Tar sats
Stryper mig
Nu kan jag sova
Nu kan jag vara
Lugn
Allt verkar ha ordnat
Sig
Någon hörde trots allt min
Önskning
Som också var den enda nu när
Jag fått ett bra
Grepp

schod

Elementet av ränder
Som solens strålar
Grillar korvarna med
Ett kärleksfullt grin
Ute och gått
Blodet var svårt att
Sätta stopp för
Det kunde ha forsat
Dränkt de
Vänskapliga
Genvägarna
Blivit tvingad att gå de
Snötäckta ängarna
Ingen så mycket färgen från
Det vita sticker ut
Ingen att få
Syre av
Tills ensamhetens elever krockar
Med varandra och
Tappar sina
Skolböcker med sidor av
Vass egg
Som solens strålar
Borrar sig in

siluetter växer under långa nätter

Det stora trädet
Med hjälp från solen
Hukar sig
Hämtar de förfallna löven
Som blivit nedtrampade
Tagit slag
Stått emot
Här är vändningen
Pustar
Sidan skiftar
Till varje ting finns det en
Säsong av glädje
Lyser så starkt
Allt annat kisar
I jämförelse

ställer in bilen i garaget

Inbillar mig att
Snö kommer
Falla igen
Inbillar mig att
Jag kommer
Äta gröten
För varm
Tidens knappar
De flyger iväg
Tråden utmattad
Och mätt
Kan inte spänna sig
Måste vila
Hänga på en krok
I en garderob
Skygg för sol
Rosorna är redan redo
Färgerna till
Framtiden är redan blandade
Upp till mig att måla
Spröda på mitt schema
Men jag
Inbillar mig att
Snö kommer
Falla igen
Målar över de gråa gatorna med
Vitt
Jag lät dem använda dig men
Men aldrig igen ska jag
Låt dem göra det
Nu när jag vet vad som
Händer

fooillagh

kasta mig i papperskorgen
för i kväll
knyt påsen när morgonen är
kommen
restera mig i en säng
behöver vila ut
släpa på säcken
musklerna
för
spända
behöver förråd
med olika egenskaper
istället för
allt i ett
kärlek med hat
hand i hand
fallerar redan som koncept
säg till
soppgubbarna att
hämta upp mig
måste se det jag känner
innan jag kan se
skönheten i dig
igen

kejauhan

kör in i parkeringsautomat
krockar med milstolpe
allt intjänat under resan
rinner längs trafiken
rasten var given men är nu som
bortblåst
inte bara jag utan
alla runtomkring
berörs
om jag ändå hade en fjärrkontroll
spola tillbaka med
fixa det enda misstaget
som fick
framtiden att yttra sig
hjälp mig upp
någon
kan jag få sova varmt
under natten

varpunen passereau spatz

Gråa
Matta
Nålar
Tar prover på
En alldeles
Frisk kropp
Gråa
Smutsiga
Nålar
Sprider sjukdomar
Till
Psyken av växande rädsla
Något främmande
Intar centrum
Fågeln som sitter och
Alltid suttit på en kvist
Utanför ditt fönster
Känner nu en hårdare vind
Ser dig i ögonen
Flyger sedan bort
Något främmande
Jagar
Försöker skjuta ihjäl
Gamla vanor

Univers

Benen inom korsas
De gnisslar som tänder
Mot varann
Sakta bryts de av
Starka band har en
Svart känna
Tynger som en ryggsäck
Med stenar i
Och du går uppför
Du går uppför

Man förstår alltid vad
Felet är
Alltid försent
Går inte att ändra
Känslorna kommer bli värre
Eller vara detsamma
Höghusen står rakryggade
Men människorna
Böjer sin rygg
De låter andra gå över
Sägs att det är grönare på
Andra sidan
Andra sidan

Och om det finns ett slut
Så är det ett slut för allt
Kan inte vara så att man kan
Lägga ifrån sig något och
Gå vidare
För atmosfären tillåter ingen
Frihet eller lycka
Livet är isolerande
Isolerande

Från världen
Univers-
u
u
u
u
u
m

division

Under ett skeende i tillverkning
Glider kontroll ifrån
Händerna
Tvålen som tar bort fläckar Som
får allt att gå
Fint
Snubblar på tröskeln
Om och om
Igen
Utlöser tiden som var bunden till
Dig och mig
Och under tystnaden pågår det
Mest högljudda skrik
Vi kan inte höra
Bara känna hur håret reser sig
De små trådarna som gör repet är
Lågor
De är viskningar och askan är blicken
Säger allt
Säger allt
Som vi inte kan höra
Som inte munnen kan forma
Som vi inte kan vidröra
Irriterar först som små smulor men hugger sedan tag
Halsen dras
Falsetten för hög
Kan inte höra
Sprickorna
Kalkylerar till slutgiltig
Explosion
Mäter värmen
Bortom denna
Jord

3.4.10

såldb

Jag blåser
Blåsbubblor
I din mage
Jag blåser
Upp ditt huvud
Gör det till
En ballong
Ger till min
Kusin
Resten av din kropp
Är sockervadd
Och pinnen
Skumbad som jag under
Kvällen
Badar i

Hutys

Utgång
Medhåll
Bred yta för
Vingar att
Flaxa
Ingång
Motgång
Pressen vilar
Luften gammal
Dras ner på backen
I källaren
Risk att dö djup
Få höga tankar att falla
På taket
Når stjärnorna
Hittar källan med droger
Bra för hälsan

Getålder

Gammal kan du se
Mina rynkor
Gammal trots det
Inte född
De gnuggar mig Mot
Smutsiga tallrikar Och
Hjulen på cyklar De
Vill att jag ska minnas
Hur det var
Förr

huningsö

Tänd ett begravningsljus i
En livlig park Gör
Ingeting åt stearin som rinner
Få hela jorden Att
Smälta ner så vi får se Och
Känna hur det var
När det var livlöst i
Magen

Schättare

Hunden gnäller
Opera sångaren ler Med
Sorgsna ögon och
Uttjatad melodi
Ack så tidlöst
Alla ben i kroppen
Räcker dock
Inte
Till
Stapla huset med
Nyskapande
Idéer
Kopiera motsatser och Sätt
Ihop
Huk och hopp
Ihop
Grodor
Kompakt komponerat Gör
Ett lättare
Schema med Avancerad
Teknik

Perwet

Våta vingar Vid
mina öron
Det nytvättade håret Med
lockar
Torkar långsamt Om
Man inte tar Bort
Oljan
Som hindrar färden upp
Gemensam med
Solen

Apel dunstar

Mörkret brusar
En gardin täcker
Ett öppet fönster
Vad är det som
Den döljer från
Oss
Jag vill veta
River bort lager
Men hittar inte
Ljuset
Jag skulle inte
Litat på
April himmelen

life fucks all

Han går på Kungsgatan
Klockan är bordell
Men han vet redan att alla är bottennapp

Duvorna sitter på hustaken
De är som gamar, äter resterna
Accepterar vad som helst
Bra, så länge de håller tyst

Även om
Natten är tystlåten
Nu
Istället
Misstänksamt fåordig

Han stannar till
Riktar blicken uppåt
Mot himmelen
Ser stjärnor lite var som
Men annars så är det bara ett platt djup

Han tänker:
Livet slutar med en match på grusplan
Samtidigt som han minns tillbaka
Såren som kändes mer än vad de såg ut
Att kännas

Lyfter på baskern och kastar iväg
Alla hårstrån faller likt konfetti
Släpper käppen och ramlar ihop
Vägen är den enda han har kvar
Att ligga med