nu är det du som är ledsen och jag som är arg!
(skrattar; skrattet gestaltar en hickande akt) -
de byter alltid namn, från bara fötter, till olika
par strumpor, till olika par skor, från dag till
dag, från år till år, kan ej besluta sig, byter roll
utan att tänka ett dugg, söker ett hem,
men låter det inte lägga sig, är desperata, fast
inget betyder egentligen någonting, för någon
hinner de aldrig bli, för bara runt pensel
i klicken med färg som tidsfördriv, märker inte
att de börjar styra den medurs och sakta sugas ned,
nacken vrids, ser tillbaka på deras liv, depression växer
genom känslan av nostalgi, de gamla målningarna har fått
en guldram och skiner nu så fint, lägger på ett lager ljusbrunt skin,
ser inte skadorna som strålningen utgör - tror att det är bästa som finns
"går igenom
grå vardag -
finns det värre? varför skulle vi
inte klara oss
i färgerna?"
"först när ni
klarar av att
stanna och låta tiden gå, rinna
mellan fingrar,
ja, då kan ni
få färg som himlen en augustikväll -
stilla, men full av rörelse inom sig"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar