allergichock

kan vi inte sätta oss i skuggan
eller vill du smälta in

får snart feber av värmens tryck
har redan huvudvärk

om du gav mig en kram skulle allt kännas bättre
ta bort alla andra famnar tillhörandes
sådana jag inte känner, de som vill hjälpa till men
bara gör det värre

ge mig en kram och skräm bort alla falska skyddsänglar
de som inte vet hur man strängar en gitarr
vill bara känna dig och dina händer, de som gör mig lugn
och säker, får känslan av att detta är rätt
detta är hem - jag befinner mig på ett segrande fält
de som vet hur man besegrar och tjänar äkta pengar:
träd att odla, träd att krama


svårt det ska vara att gråta av sorg
när svett rinner
antingen det ena eller det andra
klämmer alltid ett finger
kan aldrig visa hur jag egentligen ser ut

svårt det ska vara att svälja och
få upp fräscht saliv
när ingen pustar ut sin sista pust
sätter punkt för sitt liv
inför publik, låter andra ta över
äta rester tills bordet slutat snurra
sedan ställa skivan på dess kant
hålla upp en skylt där en text är skriven
inledningen, en ny mening

finns inga ord som ligger på marken
inga ord att liva upp
bara hundens avföring som jag tar i påse
går likt en luffare till papperskorgen
slänger den, men börjar leta efter annat
frågar runt om någon vill delta i ett projekt
ingen är intresserad, ingen vill
sitter nakna påklädda, alla ljuger vitt
lycka till att bli brun
jag fick åtminstone framhäva min idé
även om åsikten inte kom ut
fastnade mellan tänderna, tuggade för länge
skulle spottat ut, den är minst lika viktig
kan vara farligt att svälja


jag må klaga men det gjorde också
de andra när vintern pågick

förvara mig i ett kylskåp
en källare under jord
där jag kan finna ro
börja skissa, bygga gångar
förbereda mig inför
nästa sommar
veta hur jag ska undvika
de som kommer med
soluppgången och vågorna
nästa gång