brygga (din rygg)

under varje sommar
rostar rosen
blir lite mörkare för
varje år

under varje sommar
tappar man
tålamod, tröttnar på
det man
håller på med

samma sak, sitter i
samma båt
ror, men verkar som
man inte
kommer någonstans
värmen minskar
utrymmet, får mig att
inse vad litet mitt hem är och hur
mycket jag måste jobba mig fram
för att visa att jag förtjänar att dö
som jag vill - med eller utan min
kropp

desto äldre tiden blir
känner man skatten sjunka
hamna underst
nya, yngre generationer
tar upp och knuffar ut

så därför, trots dess vassa taggar
hämtar jag en ros
varken gammal eller ung
glimmar av guld
betyder inget, alla tåls att bli vattnade
få en ström emot

sätter upp en lina mellan oss
ögonen i kors, mittenpunkten sätts upp
kontrollerar, ser till att det är lika lång distans
jämnlikheten officiell, vi betyder
lika mycket för varandra
det är i alla fall vad jag ser, en kristallkula som
speglar din identitet - ditt skrivbord med
papper och penna i låda
varje sekund av ditt liv nedskrivet

tänder på dynamiten
lägger den i mungipan
som om den vore en cigarr
istället för rök - gnistor
istället för dimma - brand

fläktar när jag
sitter på segelbåtens akter
tittar på stjärnorna utan att
ligga på rygg
tittar på stjärnorna
spikmatta framför mig
tar första steget ut