SV: (naiva, söker efter paradiset)

svensk är vad jag är och jag
beter mig säkert som en
även om det inte känns som det

visst, jag är rotlös - går runt men hittar aldrig hem
lägenheten jag kallar hem, känns inte helt rätt
trots det sitter jag mer här än någon annanstans
inte bara sova och äta, utan göra vad som helst
samlar på mig saker, kasta från och till efter att
jag inte har haft dem under så långt tid - men det
beror på kvalitén, inte för att köpa något som nyligen
kommit ut, för något jag inte gör är att följa mode
i kläder, teknik, hushåll, personlighet, dock till viss
del kultur - ha koll på utvecklingen, nyskapande idéer
men inte kläder, teknik, hushåll det verkar som att
folk förnyar sig för att förbättra sitt rykte, men rykte
är inget som jag riktigt bryr mig om, andra människor
har sina liv och jag mitt, jag är som jag är och om de vill
skapa en grupp för deras smak får de väl göra det, de kan
inte påverka mig, ingen har kunnat göra det än så länge

visst, jag är rotlös - men kan stå på benen för det
behöver ingen som går och håller mig i handen när
jag korsar vägen, innan dess kan jag dock vänta inne
för de som bor i huset känner jag inte, hälsar endast
när jag råkar stöta på dem, undviker dem annars om jag kan
vill inte att de ska komma närmare än vad de är, räcker med
att jag kan höra vad de säger genom väggarna av dålig isolering
från decenniet när de beslutade sig för att bygga hus likadana
samma material och utseende

svensk är vad jag är och ibland
är jag rädd för jag ska
bete mig som en
att andra utomlands
ska bilda fördomar bara för att
jag ser ut som en

visst är det löjligt