jordgubbar mogna, dina kinder röda
smittar av sig när han äter, blir generad
du kan inte stoppa det söta från honom att flöda
du, en finkänslig flicka, vill säga mycket
men vågar inte nämna hälften
stoppa handen i de grövsta groppar
rädd för det okända, tänk om
du frågar något som är för privat
eller talar om åsikter han inte klarar av
hon vet ju inte hur han kommer reagera
rädd, en ensam tanke i dunkla rum
inget ljus som leder, varken från
ett gevärs lasersikte eller en vänskaplig eldfluga
ingen som hjälper den blinde över vägen
inga väggar som ger gensvar
ska stödja sig mot något, kanske hitta lampa
men är nära på att falla, bort, utanför kartan
labyrint, hur ska hon ta sig ut
vill inte fuska, inte gräva under väggar
inte gå tillbaka till barndomskvarter
när far hamrade ner kroppen under jord
dränktes inte i toalett inomhus
men i utedass lika smutsig som de alla luktar
tvungen att sälja sig själv
för att ha råd att leva
tiden tickar nu, tanken fick vänta
svaren på frågor dröjde
hade bara sig själv som hjälpmedel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar