jordgubbar mogna, dina kinder röda 
smittar av sig när han äter, blir generad 
du kan inte stoppa det söta från honom att flöda
du, en finkänslig flicka, vill säga mycket
men vågar inte nämna hälften  
stoppa handen i de grövsta groppar 
rädd för det okända, tänk om 
du frågar något som är för privat 
eller talar om åsikter han inte klarar av 
hon vet ju inte hur han kommer reagera 
rädd, en ensam tanke i dunkla rum
inget ljus som leder, varken från
ett gevärs lasersikte eller en vänskaplig eldfluga  
ingen som hjälper den blinde över vägen  
inga väggar som ger gensvar
ska stödja sig mot något, kanske hitta lampa
men är nära på att falla, bort, utanför kartan 
labyrint, hur ska hon ta sig ut
vill inte fuska, inte gräva under väggar 
inte gå tillbaka till barndomskvarter    
när far hamrade ner kroppen under jord
dränktes inte i toalett inomhus 
men i utedass lika smutsig som de alla luktar 
tvungen att sälja sig själv 
för att ha råd att leva
tiden tickar nu, tanken fick vänta
svaren på frågor dröjde
hade bara sig själv som hjälpmedel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar