satt på din enhjuling
trampade fram längs
strandpromenaden
jag såg dig med en
obeskrivlig lätthet hålla
både haka uppe och rygg rak
klarade av varenda utmaning
verkade inte som att du visste att
livet är och var en berg-och dalbana
stod emot varenda motvind
ögonen kisade inte av
mängden luft eller sand
inte ens håret var berört
utan låg kvar helt stilla på
samma ställe
du brukade även
göra enhandslyror
varenda boll som
kastades mot dig
stoppade du
skyddade alla
som stod bakom dig
vare sig det var en
skog eller folkmassa
och du blinkade med
ena ögat mot mig, leende
men jag reagerade försent
och du var då redan borta
bort med vinden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar