stålstängsel spelar ängens melodi och jag står i mitten

skrivarkonsten är min passion
passionsfrukt likt en gryta
där varje kärna är en bokstav
varje kärna en nöt att knäcka
skal, vägg, kan inte se in
blir att smaka utan att veta
hur det kommer att sluta

kan falla bakåt, rulla nedför backen
berget jag klättrat uppför hela mitt liv

kastas in bland buskarna där tigrar bor
bordell med nakna sanningar
falska pengar fastklistrade i pannan
möter vandrande reklamskyltar
sponsrar företag jag aldrig har hört talats om
pistoler med avtryckare insmorda i tuggummi
skjuter hejvilt, magasinet dynamit
öppnar upp nya vägar utan att varken slänga bort
värdefull tid eller energi

kärnorna i gryta, åh, de
måste blandas i kortleken
annars blir de inåtvända
och kommer aldrig berätta någonting
men om de gör, efter det, kommer
de endast att spå olyckor
istället för tidigt död blir det att lida
av hemlöshet och kärleksproblem
fiskar med skeden
väljer med ögonen slutna
de säger att
kärleken är blind
staplar upp soldater utanför
mitt slott, hem till spöken
de som styr vinden
drar ner gardiner över oss
och viskar i örat
"detta är slutet, du kan inte
lägga någon mer kloss"
som jag växte upp
älskade lego
sedan, en dag, tröttnade jag
och övergav
lade mina klossar i en korg
lämnade utanför en dörr
gick därifrån, planerade hur
jag skulle börja om

man kan se spökena genom rök
från brasa eller cigarrett
lura dem med vinylspelaren och
dess skivor som ger ifrån
sig ljud av blixtar tama, tidigare
nedslagna - blev av med
jobbet åt kungen robert johnson
på vägens korsning
stod han och väntade in
tillslut såg han en bil
och genom det satte han punkt
spelade av en sträng
häst släppt från stall
den annars låsta dörren till det
lilla rummet öppnades upp
pluggen som tryckte ner, höll
blev som en katt med senap i baken
dränkt i chock flög den upp och
föll mot asfalten där den drunknade
en kärna borta och
åter en nöt knäckt