23.6.10

in i osynlig vägg, svimmar

nervositet och ilska framträda
vart är jag på väg?
jag borde väl kunna ha klarat det?
självkänsla rubbad
gymnasten gör övning i mina kläder
strålkastarna somnar framför ratten
vägen inte längre synlig

trädgårdshandskar på mig
likt läkaren som gräver i någons mage
mitt hår slits av någon annans händer
grästuvor och några blommor dras upp
ur deras skor, inte smutsa ner inomhus
det första intrycket
alltid viktigt
första synen efter
operation
kan vara gudomlig

blommorna lever på dropp
vasen har ibland vässad yta
som bilrutan, genomskinlig
vattnet inte alltid stilla
tappar fotfäste
tyngden som fördelades lika
hamnar på ena sidan och allt
lutar mot slutet
vid minsta tag och blink
fingeravtrycken framträder
om blodet är kallt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar